Klarspråk

I veckan hade jag förmånen att få delta i en Klarspråksutbildning för skolornas webbpublicerare. Vi var åtta stycken deltagare som tillsammans med informatör Bo Ek diskuterade kommunens skrivregler för webb. Det var mycket intressant och givande att arbeta med konkreta exempel. Jag kände mig lyft och inspirerad. Det här ska jag tänka på och sprida vidare till berörda i huset.

Efter ett par dagars reflekterande känner jag att jag måste uttrycka mina tankar som väckts. Detta är kanske självklart för er andra, men för mig krävdes en tids eftertanke. Klarspråk som i mångt och mycket handlar om att skapa korta och aktiva texter, är till för att de flesta av brukarna ska kunna ta till sig informationen. Och som anställd, med ena skinka på informationsstolen och den andra på pedagogstolen, måste jag hålla isär detta. Klarspråksriktlinjerna är för information.

För kursinnehåll och utbildning gäller helt andra regler. Vi ska inte eftersträva så korta och enkla texter som möjligt. Då målar vi in oss i ett hörn och då bestämmer vi oss för att aktivt delta i processen att sänka elevernas läsförmåga. Skolan ska utbilda och bidra till livslångt lärande, inte förkorta och förenkla. Så jag kommer inte att ha aktiva verb i alla mina instruktioner. Jag kommer inte heller att ha korta stycken med underrubriker överallt. Jag kommer att fortsätta utmana mina elever att ta till sig texter på en något svårare nivå än vad de är vana vid.