Om elevuppgifter som blir vettiga

Jag förbereder en workshop jag ska ha med andra lärare. Det handlar om att internet och teknikens naturliga plats i undervisningen kan skapa mer relevanta uppgifter för eleven. Och därmed ett vettigare lärande. När jag nu exemplifierar med konkreta kursexempel, ser jag att mina uppgifter inte alls är särskilt coola, rörliga och it-flashiga.

Men, de är relevanta. De är vettiga. Och utan verkligheten i mitt klassrum (IRL och på nätet) hade de inte varit relevanta. Så även om uppgifterna utförs i klassrummet som muntliga redovisningar eller som text i dokument eller blogg, och ser traditionella ut, är förutsättningen för dem att eleven har tillgång till den verklighet som skolan befinner sig i. Alltså världen. Internet är en stor del av världen. Många av mina uppgifter skulle gå att lösa utan teknik och internet. Men relevansen skulle försvinna. De skulle bli skolprodukter.

Utan tekniken skulle allt bli så situationsbundet. Att ta del av kurskamraternas upplevelser av en roman skulle bara ske i klassrummet, vid särskilda tillfällen. Nu ligger de på en blogg, att läsas när som helst. Hur många gånger som helst. Av hur många som helst. Att muntligt presentera om språkvariationer i Sverige, skulle bli väldigt historiskt om eleverna inte kunde hitta aktuella exempel på nätet. Deras arbeten blir mer nu.

Jag ska bli bättre på att de muntliga arbeten som eleverna gör också ska delas för fler att se. För de är så bra, de är en del av verkligheten.

Så, har jag nått ett omdefinierat lärande? Nej, men jag är på väg. Arbetet är relevant och nu ska det delas ännu mer. För det är i delningen med andra som det verkligen händer. Och när vi gör det, kommer uppgifterna att förändras. Alla små steg tillsammans ger ett bättre lärande.