Det är inte synd om mig

En hysterisk vecka är snart till ända. Det har varit många skratt och en del bedrövelser. Jag inbillar mig att jag är glad för det mesta, men förmodligen måste jag se helt förstörd ut. Det är så många som tycker synd om mig. "Sarah, förlåt att jag frågar, jag vet att du har mycket..."

Så för mig och för er andra som läser detta: när jag klagar eller ser ledsen ut, så har det andra förklaringar. Jag älskar nämligen när det är hysteriskt. Jag gillar att vara behövd. Jag gillar att kunna hjälpa andra och förhoppningsvis vara till nytta för verksamheten. Så snälla du, be mig om hjälp, kan jag hjälpa dig så blir jag glad.

Nu drar jag till Stockholm en sväng, men ser fram emot en hysterisk måndag. Kanske slänger jag ur mig något surt vid något tillfälle, men förlåt mig för det. Jag gillar det här.