tisdag 7 september 2010

Första uppgiften på kursen

Nu har det hänt igen. Ett par kloka elever har var för sig och på lite olika sätt, kommenterat mitt val av första skriftliga inlämning. Den ena tyckte att det var tjatigt. Den andra ville inte så gärna prata om sig själv.

Och båda argumenten är solklara. Det är klart att eleverna inte ska behöva göra nästan samma uppgift på flera kurser samtidigt. Det är ännu mer självklart att man inte ska behöva vända ut och in på sig själv, för en massa okända människor.

Så, vad gör jag nu? För det första tänker jag prata med mina kollegor i arbetslaget. Hur tänker de? Varför måste man som elev presentera sig själv det första man gör på kursen? Är det avgörande för arbetet? Det här kanske kan bli en bra pedagogisk diskussion i vårt arbetslag.

För det andra ska jag fundera ut en bättre första uppgift på Svenska A-kursen. Att presentera sig själv i ett personligt brev har ju den fördelen att det är ganska lätt för eleven att komma igång. Det finns en mall att följa. Nu måste jag klura ut en skrivuppgift som har den fördelen, för jag tycker att det är viktigt att man som elev får känna att man skriver direkt och inte hindras av att man inte vet vad man ska skriva.

Eller finns det bra argument för att behålla den här uppgiften som start på Svenska A? Jag vill veta vad du tycker!

2 kommentarer:

  1. HEj!
    Det man får undersöka är ju vad målet för uppgiften ligger. Vill du veta mer om elevens hemförhållanden, skolupplevelser och önskemål i kursen, så är ju brev ett bra sätt. Förr, när jag använde brevmetoden, skrev jag ett brev om mig och bad att få svar. Det kändes ganska naturligt både för dem och mig. Kanske du gör så också? Om man bara vill veta hur de formulerar sig, så finns möjligheten att ordna en gemensam upplevelse och be dem skriva om den.Mvh Ingegerd

    SvaraRadera
  2. Bra idé, det där sista. Det ska jag absolut göra något av. Men vi behöver ändå prata om hur vi alla gör, så att eleverna inte känner leda över att göra samma sak överallt!

    SvaraRadera