Det händer att vi får frågan:- Är ni inte rädda för att eleverna inte ska komma till skolan när de har allt material på nätet?
Och nej, vi har inte varit särskilt rädda för det. Vi har såklart pratat om det och konstaterat att det finns några få som klarar sig utan skolan som instutition och mår bäst när de slipper komma hit. Men de allra flesta behöver ett fysiskt möte.
Och så igår, under skogspromenad med fullkomligt vräkande, befriande regn, så slog det mig. Det är faktiskt precis tvärtom mot vad de frågande kollegorna tänker sig. För tre-fyra år sedan kunde eleven läsa våra kurser och endast träffa andra vid redovisningar som genomfördes på en timme och följdes av en skriftlig bedömning av läraren. Ingen interaktion alls egentligen.
Så ser det inte ut idag. Nu ska eleven publicera sina texter i offentligt media och kommenteras av andra. Nu ska eleven förbereda muntliga framträdanden genom att öva på kurskamrater som ger konstruktiv kritik. Ni diskuteras övningar och uppgifter i klassrum och på webben i mycket högre grad. Övergången från analogt till digitalt har visat oss vägen in i den sociala interaktionen där lärandet sker. Kanske hade vi upptäckt det utan lärplattform och blogg. Kanske inte.
Men nu är mötet här och jag ska genast sätta mig och bygga vidare på min kurs och se hur det här kan förbättras och ge eleverna mer redskap för lärande.
Bildkälla: http://www.flickr.com/photos/smomashup1/2525774673/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar