SETT, Twitter och hångel i hörnen

SETT 2012 är slut. Jag glider över Twitter-flödet med hashtagen #SETT2012. Det ger onekligen en känsla av väckelsemöte (ett ord som jag för övrigt twittrade under @hakanfleischers föreläsning typ en minut innan han själv tog ordet i sin mun). Och det är ju bra. För jag tror att det delvis beror på kvaliteten på föreläsningarna, men också på att jag och många andra har bättre netikett nu. Vi twittrar inte lika snabbt om det som inte är så bra, utan låter det vara lite tyst.

Väckelsemöte är ju inte heller bara bra, och ovan nämnde Fleischer tog upp detta viktiga i sin föreläsning, att vara kritisk får vi inte glömma. Guldkornen utöver redan nämnda var @aronsolomon som lite stilla gav en global betraktelse, på en fullt begriplig engelska för en som inte är så vass där. @D_westerberg charmar, chockar och väcker tankar. Allra bäst var dock @barkersthlm som med sitt lågmälda sätt fick oss alla att direkt vilja, inte bara göra som honom, utan vara honom.

Twitter är fantastiskt. Alla möten jag haft, med kända och okända, under två dagar är häftigt. Men också exkluderande. Det är också ett väldigt kliande på ryggen. Föreläsare som haussar upp varandra. Ja, nu är jag lite uppkäftig, men så känner jag.

Också på föreläsningarna tipsar man om varandra, varandras bloggar, varandras trycksaker. Att det dessutom är några föreläsare som egentligen enbart gör reklam för sina egna företag (Learnify och Creaza som två exempel), gör att det finns saker att förbättra. Klubben för inbördes får akta sig, för att bli just klubben för inbördes.

Ett sätt skulle kunna vara att visa Twitter-flödet på skärmar vid scenerna. Då skulle fler se vad det handlar om och kanske vilja hänga på. Men åtminstone få veta vad som sägs mellan raderna. Man skulle också kunna renodla företagsseminarierna, jag har inga problem med reklam bara det är rakt på sak. Man skulle också kunna göra två spår, ett för redan frälsta och ett för de som inte har kommit igång. Då skulle det bli lättare att välja föreläsningar och lättare för föreläsarna att rikta sig till rätt mottagare.

Nu låter det som att jag bara gnäller, inte alls. SETT2012 var fantastiskt, jag hoppas mina kollegor kan åka nästa år. Men jag kommer inte ifrån känslan av att ha varit på en stor klassfest. Glada, vackra människor som umgås kring en gemensam sak. Men bara de som är poppis får leka ryska posten i hörnet. Några av oss tittar snällt på. Många vet inte ens om att det pågår.

Och då kan vi hoppas på fler nya elever i klassen, som Daniel Barker, som rör om lite i rollfördelningen bland de coola i klassen.