I dag fick jag en mindre uppenbarelse när jag läste följande, skrivet av en Svenska 1-elev i en reflekterande text om kursens upplägg:
Bloggandet känns som en muntlig framställning i skrift. Alla kan läsa det man skriver och på så sätt kan det kännas obehagligt och nervöst att skriva ett blogginlägg på samma sätt som när man ska göra en muntlig redovisning. Därför tror jag att bloggandet kan hjälpa att minska obehag och nervositet för att tala inför en grupp.Vi har länge pratat om gränserna som suddas ut mellan det privata och det offentliga. Inte minst i bloggandet. Vi har också pratat om de talspråkliga skriftspråksformerna sms och chatt. Och här fångar en av mina elever detta på pricken, att gränserna suddas ut. Och att det kan vara bra.
Väldigt intressant reflektion från eleven. sparar jag :)
SvaraRadera