Att gå från förvirrad till förvånad kan ju ses som ett framsteg, tyvärr är det nog så att jag fortfarande är rätt förvirrad också.
Nåväl, ett par gånger per termin händer det något som gör mig lika förvånad varje gång. Den här terminen ser det ut att hända mer än två gånger, eftersom jag redan har uppnått den kvoten och oktober är ännu inte inledd. Och vad är det då? Jo, jag möter elever som tycker att de kan göra min kurs på en kvart sisådär och sedan få ett betyg. Med motiveringen att "Jag kan ju redan svenska".
Har man då aldrig funderat över varför Svenska A-kursen är 100 p, precis som samhällskunskap, matte och engelska? Varför skulle gymnasieeleverna lägga massa tid på att gå den här kursen, om det egentligen var onödigt? De kan ju också svenska, eller?
Ibland är jag lite rädd för att vi här på Komvux slår knut på oss själva för att få igenom elever till betyg, vi ställer upp på sena antagningar, återinskrivningar, sena arbeten, flera uppsamlingsheat för missade redovisningar och så vidare. Det måste vi diskutera, för var går gränsen mellan att hjälpa och stjälpa? Vi gör ju allt detta i tron att vi hjälper, men jag är inte säker på att så alltid är fallet. Men att därifrån gå till att förmedla att våra kurser går att lösa med en klackspark, det har vi väl ändå inte gjort?
torsdag 30 september 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar