Förvirrad

Jag är stolt över att ha koll och vara strukturerad. Vanligtvis.

Men nu är jag förvirrad, av flera skäl. Ett av skälen är att jag har en massa roliga arbetsuppgifter, ganska många olika slags arbetsuppgifter. Jag gillar det, och jag gillar tempo. Men den här perioden från terminsstart till nu har det mest gjort mig splittrad. Jag gör tusen saker på en gång. Och det har jag skrivit om förut, multitasking går inte i praktiken, det är bara ett ord. Det blir varken hackat eller malet. Mest märks det på att jag inte rättar elevtexter i det tempo man skulle kunna förvänta sig med det antalet elever jag har. Det märks också på att jag har fler och fler listor med olika små saker att göra, men jag betar aldrig av dem.

Ett annat skäl är också att jag från ett par ställen i huset får både direkta och indirekta gliringar över min strävan efter struktur och ordning. Det gör mig förvirrad och lite ledsen. Nu har jag många goda kollegor, och även ett par vänner, här i huset som visar sin uppskattning över mina egenskaper.

Men egentligen handlar det inte om mitt ordningssinne eller inte. Egentligen handlar det om att jag tycker det är lite läskigt att vi inte tillåter varandra att vara olika. Jag säger inte att det gäller bara från det andra hållet, det gäller alldeles säkert mig också.

I kölvattnet av riksdagsval och kampanjen "Vi gillar olika" är det en tagg i mig, att vi, som borde vara bäst på det här, kanske egentligen gillar lika. I alla fall om man pratar arbetssätt och pedagogik.