Vad ska du bli när du blir stor?

Den frågan ställer jag rätt ofta till mina elever, med glimten i ögat förstås, men ändå på allvar. Lika ofta lägger jag till att jag inte bestämt mig för vad jag själv ska ägna mig åt. Man kan ju tycka att jag borde vara nöjd med att ha ett utvecklande och roligt arbete. Men det ligger liksom inte för mig, att vara nöjd alltså. Och just nu känns det som om jag står på fyra-fem olika ben och väger. Istället för att dras framåt och uppåt, känns det som om jag snurrar runt, runt och kommer tillbaka till samma punkt om och om igen. Bara lite mer förvirrad. Snurrig.

Det vore på sin plats med lite fokusering, tydliga beslut och val av väg. Det går ju faktiskt att backa om jag skulle ändra mig. För att som nu kika in på varje stig som sticker in på min väg, fungerar inte längre. Men hur fasen gör man?

Och vilket lyxproblem detta är när man som jag har fast tjänst med månadslön som - även om den inte gör mig rik - snällt dimper ner varje månad! Än en gång - jag måste få beundra dig som elev som ska fundera över vad du ska bli när du blir stor, samtidigt som du ska försörja dig på något vettigt sätt. All eloge till dig.