Första lektionerna

Då har jag dragit igång båda mina dagkurser och det är en spännande blandning av människor. Jag tror att det kommer att bli en kul termin, bara alla orkar hela vägen. Det är min största oro just nu. Det är för få elever från start med tanke på hur många som kommer att ramla ifrån.

Det är även intressant hur man kan se vilka som ligger i farozonen, innan man ens har ett namn på dem. Jag kan se ut över klassrummet och gissa mig till vilka som inte kommer sitta där i december. Jag har inte helt rätt och jag bli gärna överbevisad, men avhoppseleven ser ut på ett visst sätt. Eller om det är så att han eller hon beter sig på ett visst sätt. Hur som helst, vi kan se dem redan nu.

Samtidigt är det en fördel med så pass få elever. Man kommer att hinna med dem mycket mer. Kanske att det inte blir så många avhopp om jag ser till att finnas tillgänglig och kan hjälpa dem efter bästa förmåga. Det kanske gör att de inte ramlar ifrån. De kanske snarare har en arm att klamra sig fast vid, så att jag kan dra dem i mål.

Vi får se hur det kommer att fungera. Men målet är klockrent. Eleverna ska finnas kvar när terminen är slut. Det är inte ett strävansmål. Det är ett mål som ska uppfyllas. Sedan får vi se om det i slutskedet blev ett strävansmål, men det får vi se då. Nu ska jag bli den bästa av pedagog och hjälpa dem i hamn.

Även mina distanstare och kvällselever, självklart. Men jag har inte stått framför dem ännu. Det kommer att ske på torsdag. Det ser jag också fram emot. För distanseleven är en annan sorts elev, men det får bli ett senare inlägg.