Elevinspiration

Jag klev ur ett klassrum och hamnade i en korridor där sju personer befann sig. Alla sju var djupt engagerade i sina mobiler. Jag gav dem en kommentar om detta och en litet samtal tog form. Idag fick jag ett mail från en av dem med en betraktelse han tidigare hade skrivit om just sociala mediers intåg i våra liv.

Till min glädje fick jag publicera den här på vår blogg. En betraktelse att ta till sig och fundera över. Var så goda och tack för möjligheten att dela med den till fler.

”Sociala” medier

Om jag inte lägger ut en bild på min frukost på Instagram, finns jag inte då?Om jag inte ”checkar in” på gymmet på Facebook, finns jag inte då?Om jag inte Twittrar om dagens väder, finns jag inte då?Om jag inte Bloggar om middagen jag ska lagga i kväll, finns jag inte då?

Om jag vill träffa mina vänner, prata med mina vänner, se mina vänner, röra vid mina vänner.
Är jag onormal då?

Är det normalt att sitta fem stycken barn på ett dagis,
fem stycken ungdomar i en skola,
fem stycken vuxna i ett fikarum, med en läsplatta, med en ”smartphone”?

Att inte se varandra, kommunicera med varandra, tillsammans. Nej i dag kommunicerar vi med våra paddor & iphones. Jag vill inte vara normal. Jag vill inte vara med längre.

Jag vill träffa mina vänner, prata med mina vänner, se mina vänner, röra vid mina vänner.