Förra veckan var jag på KTH och var med på en dag om "Digitalt lärande in i 21:a århundradet". Jag läser en kurs på högskolan, som berör detta. En kurs jag verkligen kan rekommendera. Kursansvariga valde att bjuda in kursdeltagare och andra att delta på en dag i ämnet och jag var självklart tvungen att åka dit. Hela kursen är på distans och bedrivs helt över en lärplattform. Att då plötsligt ses ansikte mot ansikte är en spännande upplevelse. Det blev många "Jaha, så det var du som skrev..." eller "Så du vad den som arbetade med...".
Jag var rätt nervös, måste erkännas. Vanligtvis har jag parhästen Sarah med mig på utflykter som denna, men nu skulle jag göra det själv. Jag skulle dessutom medverka genom att prata om det jag gör i den verksamhet som jag har ansvar för. När man sitter och planerar upp det hela med lite olika presentationstekniker, så känns det rätt lugnt. Jag vet vad jag gör och jag tror på det. När man kliver upp ur tunnelbanans undre värld och ser KTH framför sig, känns det plötsligt väldigt mycket mer oroande.
Vad kan jag ha att säga, som kan intressera någon?
Det visade sig att jag hade väldigt mycket att säga och att det uppskattades. Efter min tid på scenen var det tre professorer i pedagogiska ämnen som gav sin bild av hur lärande i det 21:a århundradet ska genomföras. De tangerade det jag pratat om. Hela tiden. Det som är framtidsvisioner om lärande bedriver jag redan. Dessutom är det uppenbart att högskolor och universitet ligger långt efter när det gäller digitalt lärande, vilket förvånade mig.
Dessa professorer, varav Alastair Creelman var en av dem, tillförde dessutom väldigt många fler tankar och funderingar, som jag just nu går och väger mycket noga. Hur ska jag implementera detta i mina lärmiljöer? Hur ska jag förändra och förnya mina kurser inför hösten?
Resan till KTH var inte bara en geografisk resa. Det var även en resa med bekräftelse på att det jag gör är rätt och innovativt. Nu gäller det bara att fortsätta utveckla mig, för vem vet vad som är innovativt nästa termin? Våra inlärningsprocesser och lärmiljöer förändras hela tiden. Det gäller att stå på tårna, så man är beredd att springa på nästa tåg som avgår. Jag vill inte bli lämnad kvar på stationen. Jag vill vara med i täten och möta elever på det sätt de bäst ska tas emot.
Det var trevligt att träffas i onsdags. Det var intressant att lyssna på ditt framförande. Extra roligt för att du också jobbar på Komvux med de speciella problem och glädjeämnen som det innebär.
SvaraRadera