Lyften som lyfter

En elev klarar med fantastiskt slit och målmedvetenhet kursen. Och blir chockerad över det stipendie jag nominerat hen till. Chockerat glad.

En elev gör ett muntligt framträdande för två lärare och framstår som lugn och säker. Jag vet våndan bakom hens framträdande. Efter ett par terminers jojo-pluggande går eleven i mål med kursen.

En elev messar och berättar att hen kommit in på den sökta utbildningen på universitetet efter tre terminer hos oss. Mia och jag får ett personligt tack för vårt arbete.

En elev sätter sig bredvid mig för att diskutera den novell jag bett dem läsa när jag inte var på plats på förra lektionen. Hen vill berätta om sina tankar, sina upplevelser och vill dela dem med mig.

Elev har läst hos oss i tre terminer och nomineras till stipendie av Mia. Mia kan se hur eleven bokstavligen lyfter. Av sig själv. Av oss.

En elev har lite svårt att kommunicera, i alla fall med mig som pratar i hundranittio. Hen stannar, söker kontakt, övar kommunikation och samtalar.

En elev har personliga problem, tar sig i kragen och kommer hit. Möter. Vågar. Utmanar.

En elev har diagnos och har svårt att producera på beställning. Hen skriver under terminen ett par texter som får mig att dåna, som får mig att vilja citera.

En elev med sjukdomshistoria delar sin historia med oss, berättar att det här sammanhanget får hen att vilja bli bättre.

Jag lyfter. Jag är inte rädd. Jag kan flyga.