Digitalt lärande

Bildens källa

Förra veckan var jag på KTH och var med på en dag om "Digitalt lärande in i 21:a århundradet". Jag läser en kurs på högskolan, som berör detta. En kurs jag verkligen kan rekommendera. Kursansvariga valde att bjuda in kursdeltagare och andra att delta på en dag i ämnet och jag var självklart tvungen att åka dit. Hela kursen är på distans och bedrivs helt över en lärplattform. Att då plötsligt ses ansikte mot ansikte är en spännande upplevelse. Det blev många "Jaha, så det var du som skrev..." eller "Så du vad den som arbetade med...".

Jag var rätt nervös, måste erkännas. Vanligtvis har jag parhästen Sarah med mig på utflykter som denna, men nu skulle jag göra det själv. Jag skulle dessutom medverka genom att prata om det jag gör i den verksamhet som jag har ansvar för. När man sitter och planerar upp det hela med lite olika presentationstekniker, så känns det rätt lugnt. Jag vet vad jag gör och jag tror på det. När man kliver upp ur tunnelbanans undre värld och ser KTH framför sig, känns det plötsligt väldigt mycket mer oroande.

Vad kan jag ha att säga, som kan intressera någon?

Det visade sig att jag hade väldigt mycket att säga och att det uppskattades. Efter min tid på scenen var det tre professorer i pedagogiska ämnen som gav sin bild av hur lärande i det 21:a århundradet ska genomföras. De tangerade det jag pratat om. Hela tiden. Det som är framtidsvisioner om lärande bedriver jag redan. Dessutom är det uppenbart att högskolor och universitet ligger långt efter när det gäller digitalt lärande, vilket förvånade mig.

Dessa professorer, varav Alastair Creelman var en av dem, tillförde dessutom väldigt många fler tankar och funderingar, som jag just nu går och väger mycket noga. Hur ska jag implementera detta i mina lärmiljöer? Hur ska jag förändra och förnya mina kurser inför hösten?

Resan till KTH var inte bara en geografisk resa. Det var även en resa med bekräftelse på att det jag gör är rätt och innovativt. Nu gäller det bara att fortsätta utveckla mig, för vem vet vad som är innovativt nästa termin? Våra inlärningsprocesser och lärmiljöer förändras hela tiden. Det gäller att stå på tårna, så man är beredd att springa på nästa tåg som avgår. Jag vill inte bli lämnad kvar på stationen. Jag vill vara med i täten och möta elever på det sätt de bäst ska tas emot.

Facebook i tidningen?

Vi kunde inte låta bli när vi var på stan i dag, jag och Mia, att köpa en tidskrift, i papper alltså, som heter Facebook för alla.

Det går liksom inte att låta bli att fascineras över att det kommer en papperstidning om ett fenomen som på något sätt symboliserar hela essensen av Internet. Facebook ÄR Internet. Någonstans har dock någon upptäckt ett behov, och en möjlighet att tjäna pengar på detta behov. Men varför inte på nätet? Finns det fortfarande så många som är helt nyanlända i Internetvärlden och behöver pappersformat för att våga börja integrationsprocessen?

Nu ska här lusläsas! Vid en första genombläddring fastnar jag för: "Saker man INTE ska göra på Facebook". Där finns tre punkter uppräknade. Kan du gissa vilka?

Känner du mig?

När jag kommenterade i bloggen "Rektorn reflekterar" i går skrev jag något som jag har fortsatt att tänka på sedan dess. Diskussionen handlade om begreppet "distans" som härör sig från en pre-internet-historisk tid. Kontakten mellan lärare och elev, var inte så frekvent och skulle inte heller vara det.

Fortfarande slänger vi oss med begreppet trots att min kontakt med de så kallade distanseleverna ofta är mer frekvent än med dem som kommer på lektionerna. Och i min kommentar gjorde jag följande reflektion:

"Bäst kontakt har jag med dem som är online och i klassrummet.

Näst bäst med dem som är online.

Minst kontakt har jag med dem som är "bara" i klassrummet."

De sistnämnda är få, och kan klara kursen utmärkt. Alla behöver inte en relation för att klara sina studier, men väldigt många gör det. Och det låter förmätet, jag vet, men de som har mest kontakt med mig, klarar också kursen bäst. Sedan spelar det ingen roll hur kontakten ser ut. Och då är online-lärande inte en valmöjlighet längre, utan en självklarhet. För där bygger vi också relationer, andra relationer. Andra frågor kan ställas. Andra möten kan göras.

Vad är sociala medier?

Mina elever har sociala medier som utgångspunkt för ett ämne och då känner ju fröken en viss press på sig att vara påläst. Så jag surfade runt lite och kollade definitioner som det finns ganska mycket av, några bra, många personliga och otaliga rätt flummiga. Som Internet i största allmänhet alltså.

Och något som händer allt oftare, hände även här. Wikipedia visar sig ha bra koll på läget. Eller rättare sagt, de ger förslag på flera definitioner. Och det tycker jag är mycket klokt. Vi kan visserligen inte påstå att detta med sociala medier är nytt längre, men det är i alla fall otroligt dynamiskt och i ständig rörelse. En fastslagen definition är då inte så lyckat, utan det här är bättre:

Sociala medier betecknar aktiviteter som kombinerar teknologi, social interaktion och användargenererat innehåll. Det kan ta sig uttryck i Internetforum, communities, bloggar, wikier, gruppvara, poddradio och artikelkommentarer. Termen används ofta som slagord för sådana tjänster.

En annan definition är ”Sociala medier är demokratisering av innehåll och förståelse för den roll människor spelar i arbetet med att inte bara läsa och sprida information, utan också hur de delar och skapar innehåll för andra att delta i.”

En tredje definition är "Sociala Medier definieras av de miljontals samtal som sker på webben varje dag, samt konsten för hur de förs."

Idag använder många företag och organisationer sociala medier för att kommunicera med sina målgrupper, eftersom det är ett snabbt och enkelt sätt att nå fram och skapa en dialog. Den populäraste metoden för att marknadsföra i Sociala Medier är viral marknadsföring.

(Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Sociala_medier)

För mig i vardagen och på jobbet är det nog den tredje defintionen som ligger närmast. Men den sista ökar här på jobbet. Jag bloggar i detta nuet. Jag hoppas att definitionerna också kommer att vara dynamiska och i rörelse, precis som sociala medier, språket och andra livsviktiga fenomen.

Vad passar er bäst?

I LR´s (Lärarnas Riksförbund, ett av lärarnas fackförbund)rapport om elever och lärare online sägs:

Sociala medier har kommit för att stanna och det är dags för skolan att finna vägar för att dra nytta av de fördelar som sociala medier för med sig.

De kan inte ha mer rätt. Men frågan blir då, här och nu hos oss, hur vill du som elev ha det? På vilket sätt skulle du vilja kommunicera och arbeta med studiematerial tillsammans med din lärare? Alla begriper ju att vi inte kan ha olika sätt för varje elev, men det kanske finns enkla lösningar som du som elev sitter på, som vi inte har tänkt på?

Kritiska ögat är på

Det finns massor med material på nätet om att just vara på nätet. Jag lät några av mina elever använda den här länken:
http://www.larcentrum.org/Bibliotek/dok/pdf/Kallkritik.pdf

Övningen har ett par år på nacken, och någon länk fungerar inte längre men den är grundlig och frågorna ser lätta ut. Svaren, däremot, är inte helt lätta. För det är nämligen så med källkritik på Internet - ju mer du lär dig, desto mer behöver du veta. Eller snarare, om du vet att det är svårt, har du fattat grejen. Och de elever jag hade förmånen att tjuvlyssna på medan de jobbade med materialet, diskuterade klokt och kan känna sig lugna inför kommande studier. De har satt på sig det kritiska ögat, och då sitter det där.

Om du vill ha en bra bas att börja det källkritiska arbetet, tycker jag att den här filmen fungerar bra:


Och så Kolla källan så klart: http://kollakallan.skolverket.se/kallkritik/

För mycket information

Jag vet inte om jag drunknar eller flyter. Då pratar jag om informationsflödet alltså. Ibland känns det som att jag lyfts och flyter på en härlig våg av tips och idéer från andra pedagoger och IKT-intresserade runt om i landet.

Ibland får jag bara ångest över allt jag inte kan, hinner med eller faktiskt struntar i. Jag vill ju inte att just mina elever ska gå miste om något. Jag vill lära mig allt!

Och i vanlig ordning kopplar jag till dig, kära elev och kollega. Vad händer när jag lägger upp samma information till dig på ett, två och kanske till och med tre ställen? Dessutom ser jag noga till att förmedla informationen muntligt när vi ses också. Ser jag till att du verkligen får informationen och inte kan missa den? Eller fyller jag bara på informationsglaset som inte bara är halvfullt utan överfullt? Dränker jag dig eller lyfter jag dig ovanför ytan?

That is the question!

Lätta spår i sanden?

Nej, det här inlägget ska inte handla om Sonja Aldén och en gammal schlagerdänga. Det blev bara en bild av det inne i mitt huvud när jag såg filmen i länken nedan. I det "vanliga" livet, försvinner våra spår fort. Fortare än vi kanske önskar ibland.

Men på nätet kan spår ligga kvar långt längre än vi vill och trott. Det är bra att ha det i bakhuvudet när du använder internet i allmänhet och sociala medier i synnerhet. Klicka på länken och se filmen däri:
http://internetkunskap.se/2010/04/om-sparning-pa-natet/