Två övningar på terminens första pass med Svenska 1 och grundläggande svenska

Det här är två övningar som jag gjorde på terminens första pass.

Alla fick varsin pappersbit. På den fick de formulera en fråga om kursen, Komvux, mig eller kurskamraterna. En elev erbjöd sig att läsa frågorna medan vi andra svarade och jag sammanfattade i en powerpoint som jag publicerar i Fronter sedan. Frågorna blev jättebra, olika men relevanta. Vi täckte in många saker som många funderar på.

 

 

Därefter ägnades en ganska lång stund åt praktiska frågor om framför allt hur man hittar i mitt kursrum på Fronter och hur jag jobbar med skrivprocessen där. Är någon nyfiken, skriver jag gärna ett blogginlägg om det också.

 

Den andra praktiska övningen för dagen var att alla var för sig skriftligt fick svara på frågorna.

1. Vilken är din favoritfärg?
2. Din drömresa, vart går den?
3. Vad handlar ditt finaste minne om?
4. Berätta något om dig, som du tror att de andra inte tror om dig.
5. Vilken superhjältekraft skulle du vilja ha?

Jag bad dem skriva så hela meningar de kunde och talade om att de sedan skulle dela med sig av sin text. Det tog kanske 5 minuter för de flesta att svara på frågorna. Därefter bytte de texter två och två. Nu fick de ett par minuter på sig att öva på att återberätta för oss andra om sin kamrat. I en större grupp hade jag låtit dem sex och sex berätta för varandra, men nu tog jag det i helgrupp. En person avstod, alla andra berättade efter att de frågat den andre i sitt par om det kändes okej. Vad syftar då den här övningen till? Jo, många saker faktiskt. Vi får en bild av varandra utan att tjata om hur gammal man är och hur mycket (eller oftare lite) man gjort i sitt liv. Det blir också lite roligt. Det blir lite känslosamt. Det blir på riktigt och på låtsas. Alla säger något högt. Vi pratar om hur man konstruerar frågor och varför vissa är lätta att svara på än andra. Alla syns. Alla har producerat text. Vi övar på att byta berättarperspektiv från första person till tredje. Vi lär känna varandra. Vi konstaterar hur många saker vi faktiskt har gemensamt (religion, datorer, färgval, kärlek till familjen) och jag hoppas att alla kände att de hade en plats i gemenskapen. För det, mina vänner, tror jag benhårt på. Vi lär av varandra, med varandra.

 

 

Självklarheter?

Jag kommenterar en elevs text. Hen har en bra grund att stå på och jag tror att hen kommer att lära sig mycket under kursen. Hen besitter förmågan att fråga. Och att känna sig ödmjuk inför det hen inte kan. Hen är orolig för att hen inte kommer att lära sig att skriva bättre. Jag kommenterar att vi hela tiden kommer att jobba i hens text, för att göra bättre och förstå det svenska språket. Grammatik i situationen. Att abstrahera behöver man också kunna, men inte riktigt än. Och abstraktionen behövs inte för att förbättra sin egen text, utan för att prata om språket och analysera andras språk.

Jag lyfter blicken och pratar om det med Mia. Och vi undrar, är våra pedagogiska metoder och tankar så självklara för oss att vi glömmer att uttala dem? Mitt sätt att arbeta med skriftspråksutveckling tar mycket mer tid och kraft av både mig och eleven, än att göra fylleri-övningar i en lärobok. Men jag är ÖVERTYGAD om att det är rätt. Hur tänker andra lärare som jobbar med språkutveckling? Eller utveckling i andra ämnen?

Så detta är en självklarhet: eleven utvecklar sitt skriftspråk bäst när den jobbar med sin egen text. Inte lärobokstext med konstruerade exempel.

Ett språk som passar alla

Efter ett önskemål från en av mina kloka kollegor, så beslutades att vi inför ett forum skulle bifoga protokoll från andra besläktade forum. Allt för att öka insynen och kunskapen kring det som sker. När jag så ska bifoga dessa, i det här fallet, två protokoll, slår det mig rätt hårt att åtminstone det ena inte är läsbart.

Det saknar rubrik. Närvarolistan är halvt borthuggen. Texten är inte uppdelad i avdelningar, annat än något jag gissar ska vara styckeindelning. I texten refereras till förnamn (som dessutom inte finns med i den decimerade närvarolistan). Förkortningar av icke-etablerat slag används. Och så vidare.

Så det här med språket hörrni. Och formen. Det är det som många väljer bort och inte tycker att man behöver ägna sig åt. Men för att göra en text tillgänglig för fler än sig själv och ett par närmast sörjande, måste man faktiskt anstränga sig. Ju bredare publik, desto tydligare språk. Ju fler som ska läsa din text, desto bättre måste den vara.

Första uppgiften på kursen

Nu har det hänt igen. Ett par kloka elever har var för sig och på lite olika sätt, kommenterat mitt val av första skriftliga inlämning. Den ena tyckte att det var tjatigt. Den andra ville inte så gärna prata om sig själv.

Och båda argumenten är solklara. Det är klart att eleverna inte ska behöva göra nästan samma uppgift på flera kurser samtidigt. Det är ännu mer självklart att man inte ska behöva vända ut och in på sig själv, för en massa okända människor.

Så, vad gör jag nu? För det första tänker jag prata med mina kollegor i arbetslaget. Hur tänker de? Varför måste man som elev presentera sig själv det första man gör på kursen? Är det avgörande för arbetet? Det här kanske kan bli en bra pedagogisk diskussion i vårt arbetslag.

För det andra ska jag fundera ut en bättre första uppgift på Svenska A-kursen. Att presentera sig själv i ett personligt brev har ju den fördelen att det är ganska lätt för eleven att komma igång. Det finns en mall att följa. Nu måste jag klura ut en skrivuppgift som har den fördelen, för jag tycker att det är viktigt att man som elev får känna att man skriver direkt och inte hindras av att man inte vet vad man ska skriva.

Eller finns det bra argument för att behålla den här uppgiften som start på Svenska A? Jag vill veta vad du tycker!

Omsprungen sedan länge

I en av Svenska A-kursens uppgifter ska eleverna skriva en debattartikel inom ämnet sociala medier. Ett brett ämne med andra ord, och för en del har det krävts lite faktasökning för att få mer kött på benen. När jag lade fram ämnet på lektion och gav som exempel vad man kunde skriva om, pratade jag om Facebook och huruvida det är så smart att lägga ut allt möjligt om sig själv. Jag pratade också om några bloggare och deras - i mina ögon - rätt så ointressanta inlägg. Vi kom också in på detta med beskattning av bloggarnas "presenter", som just i de dagarna var i debattluften.

När sedan elevernas debattartiklar trillar in, så handlar de flesta om det positiva med användandet av sociala medier. Och jag blev så glad att eleverna inte hakade på deras gnälliga lärare, som ibland agerar närmast likt en dinosaurie, utan att de valde att gå den positiva vägen.

Själv är jag en förhållandevis flitig nyttjare av sociala medier. Undrar vad i min lärarroll som då talar om för mig att jag ska ha en gnällig inställning till dem gentemot eleverna? Kritisk, javisst, men för det kan man vara positiv. Ligger det tunga traditioner i min yrkesroll som jag inte kan frigöra mig ifrån och som får mig att agera som en dinosaurie? Förmodligen. Tack då, kära elever, för att ni hjälper mig att inse att dinosaurierna faktiskt dog ut för länge sedan.

Samtal i Babel

För någon vecka sedan skrev jag om Stieg Larsson och den cirkus som pågår kring hans Millenium och han själv som person. I helgen gick första avsnittet i tv-serien. En serie som kommer att visa mer av filmatiserad trilogi. De tre filmerna har blivit sex avsnitt på en och en halv timme. Det är inte utan att det ska bli intressant att följa.

Jag skrev även i det förra inlägget att Stieg Larssons sambo, Eva Gabrielsson, skulle intervjuas i Babel. Det var en mycket intressant intervju och här har ni länken till programmet. Varför inte ta dig tiden och luta dig tillbaka? Historien kring Stieg Larsson verkar inte ha nått sitt slut, än på länge.

http://svtplay.se/v/1923834/babel/del_1_av_12?cb,a1364145,1,f,-1/pb,a1364142,1,f,-1/pl,v,,1933233/sb,p102835,1,f,-1

Vad kommer de att säga?

Namnet Stieg Larsson omsätter miljardbelopp. Romanerna är, enligt den officiella hemsidan, sålda i över 40 miljoner exemplar i fyrtioen länder. Romanserien ska nu även göras som film i Hollywood. Det låter som en ren saga, inte sant? Det tragiska är att han inte får uppleva detta, eftersom han dog 2004, innan romanerna hade publicerats.

Det är samtidigt tur att han inte behöver se vad ett utelämnat testamente mellan två som lever i ett samboförhållande kan göra med människor. Han slipper se hur hans far, bror och sambo kämpar om rättigheterna till alla miljoner. Det är tur att han inte behöver läsa vad hans tidigare kollegor går ut och säger om hans "svaga sidor" i sitt skrivande. Kan han verkligen ha skrivit denna trilogi på egen hand? Visst, han var en duktig researcher, men han kunde ju inte skriva!

I januari i år kom den första boken ut om Stieg Larsson. Det är hans bästa vän, Kurdo Baksi, som har beskrivit sin bild av Stieg Larsson. Boken blir rosad, och ifrågasatt. På torsdag kväll kommer Stieg Larssons sambo, Eva Gabrielsson, att medverka i Babel. Hon kommer där att prata om sin bok om sambon Stieg. Självklart går då brodern ut och säger att det är dålig journalistik att bara ge en sida av myntet. Varför lyssnar de bara på henne?
I

Jag vet inte varför jag följer denna konflikt. Jag vet inte varför jag låter mig bli så upprörd över den. Kan vara för att jag inte förstår hur människor kan hamna i konflikt kring en människas död. Varför man inte istället samlas kring sorgen och delar på upplevelser och minnen. Varför kan inte Stieg Larssons framtidssaga inte bara få bli det, en saga med ett lyckligt slut? Nej, det är pengar involverade. Gigantiska pengar och girighet. Antagligen inga rätt eller fel. Eller kanske bara en massa fel. Jag vet inte. Jag har inte bestämt mig.

I

Vi läser en massa litteratur på Svenska B. Massa författare och dramatiker att hålla ordning på. Nu ska vi snart lägga till en massa lyriker. Även ni på Svenska A bekantar er med en hel del författare. Vi pratar mycket om bemötandet av den litteratur vi läser. Vi pratar om hur den togs emot, hur vi speglar oss i den idag och vad den kommer att säga morgondagens människor. Intressanta och givande diskussioner.

I

Frågan är hur man om hundra år kommer att se på dagens litteratur? Kommer man vara mer intresserad av att analysera konflikten mellan anhöriga av avlidna författare, eller kommer författarskapet i sig vara det som belyser vår tid. Jag hoppas på det sista. Jag hoppas verkligen att det är Stieg Larssons Millenium-trilogi som får belysa vår samtida litteratur och inte konflikten som nu rinner upp i dess kölvatten. För det är väl litteraturen som ska belysa vår samtid på olika sätt och inte människan i samtiden? Eller?

I

Jag kan inte svar på det heller. Trots denna långa reflektion kom jag ändå inte sanningen närmare. Nej, jag måste nog fundera vidare...

Tänk en gång till...

I gårdagens NA kunde man läsa att två studenter på Örebro Universitet blivit avstängda på grund av fusk. Tjejen hade låtit sig "inspireras", som hon uttryckte det, av något en annan skrivit och använt det som mall i en del av en uppsats. Resultatet blev plagiat och hon blev avstäng under sex veckor. Killen hade kopierat en annan students prov och på så sätt åkt dit för fusk. Är det ovanligt att sånt sker? Nej, det blir tyvärr vanligare och vanligare.

Känner du igen dig på bilden? Sitter du sena kvällar och nätter och arbeta fram material att skicka in till dina lärare? Jag vet att det är många som gör det. Oavsett vad det är som tar den vakna och pigga tiden i anspråk, så sitter studenter och arbetar i mörker. På natten. Hur fungerar du denna tid på dygnet? Är du tillräckligt vaken, så att du inte gör samma misstag som studenterna på Örebro Universitet?

Det blir allt vanligare att vi upptäcker elever som har varit ute på nätet och kopierat och klistrat in andras ord i sina egna arbeten. Brukar du gå in till en okänd granne och ta för givet att allt i hans hem är ditt? Att du har fri tillgång till hans saker? Nej, självklart inte. Samma regler gäller på nätet. Det du själv inte har producerat är inte tillgängligt för dig på annat sätt än genom läsning eller hänvisning till skribenten. Texten tillhör någon annan och du lånar den genom att tala om det. Den är inte din, om du inte ser till att skriva om den i egna ord.

Det är nu på Komvux som du har alla möjligheter i världen att lära dig detta. Vi tolkar ofta plagiat som okunskap och inte som rent fusk. På Sveriges Universitet är förhållningssättet ett annat. Tjejen som lät sig "inspireras" kanske inte var medveten om vart gränsen går. Följden för henne är avstängning från undervisning, föreläsning, prov o.s.v. i sex veckor. Förödande.

Så min fråga är: Har du koll på dina källor? Har du t.ex. koll på hur du får använda texter som finns här på vår blogg? Om inte, ta reda på det så att du inte av misstag hamnar i problem med upphovsrätten. Det kan bli förödande.

Text som text?

Det finns ett visst motstånd mot att kommentera vår på vår blogg (och kanske att läsa den också?). Jag tror inte att vår blogg är särdeles dålig eller tråkig, snarare har man en bild av vad en blogg är och vad det borde stå där. Självklart ska du ifrågasätta varför du som elev ska tvingas att läsa och kommentera en blogg (och andra texter) på gymnasiekurser i Svenska A och B. Det är ju nog att läsa ändå!

Vi tycker ändå att omvärldskunskap och allmänbildning har ett värde. Och språket och texten formas av den omvärlden. Just nu är olika communities och bloggar det som många läser, jämte nättidningar. Och det är där text produceras. Vi vill helt enkelt att du ska känna till den här världen. Du behöver inte alls läsa andra bloggar, men du kanske kan upptäcka den världen också?

I betygskriterierna för Svenska A på nivån godkänt står:

Eleven använder dator för att producera egna texter och för att kommunicera med andra.

Och bloggen är ett sätt att kommunicera. Så välkommen hit!

Gemensamma ansträngningar

Bakom mig, i detta nu, sitter 13 elever och skriver referat av tidningsartiklar. Uppgiften ska lösas två och två, och då kan vem som helst räkna ut att det är någon som sitter själv. Jag hoppas att han ändå lär sig något i dag.

För det är ju det som är kärnan, lärandet. Vad vinner du som elev på att göra uppgiften själv? Vad vinner du som elev på att lösa den tillsammans med någon annan? Vilka är riskerna/förlusterna med det ena eller andra sättet?

Jag behöver din hjälp för att underlätta lärandet för de som går i kursen. Och du som går B-kursen, du jobbar mycket i grupp för att besvara frågor och diskutera text. Vad vinner du på det? Och finns det nackdelar där också?

Skriv ner dina tankar i en kommentar, det är viktigt för mig vad DU tänker.

Tur eller flit?

Tur eller flit? Redan rubriken är ju mer än lovligt ledande. Skolarbete ligger inom ramen för den, något tråkiga, inledningen till detta inlägg. Det handlar om hårt arbete, inte så mycket tur.

På lektionen i dag med Svenska A-gänget gick vi via en enkel associationsövning över till att skriva text. En elev sa att han saknade inspiration så tidigt på morgonen. Jag håller helt med, men hans uttalande förstärkte poängen med övningen. Med lite instruktioner och ledning, lyckades så gott som hela gänget skriva ner en liten berättelse. Från övningens start till färdig berättelse på ca en halv A4-sida, behövdes trekvart ungefär. Och några texter blev bra, några formuleringar riktigt bra till och med.

Och sensmoralen? Att skapande, i detta fall text, kräver arbete. Visst, inspiration är bra men den finns inte alltid på beställning. Så skaffa dig inspiration: Berätta om en bild du ser. Återge helgens händelser. Skriv om en redan befintlig historia till en som passar nuet. Beskriv ditt hem.

I dessa texter kan det skapas formuleringar, ord, uttryck och kanske också frön till nya berättelser som måste berättas. Skriv, skriv och skriv igen.

Transpiration snarare än inspiration alltså.

Bloggar med ett mål

Så roligt det är att gå ut på en blogg där så många är aktiva och skriver. Det är inte bara Sarah och jag som bollar tankar om det vi ser och upplever längre. Det är även roligt att se att ni funderar och reflekterar kring det vi skriver om. Både genom att hålla med och genom att ifrågasätta.

Bloggande är ett mycket intressant fenomen och det finns antagligen lika många sätt att använda en blogg som det finns människor som bloggar. En del av er tycker att det är intressant att läsa bloggar och andra håller sig borta från dem. Alla utifrån den erfarenhet ni har av att läsa och skriva bloggar.

Vi har självklart inte en blogg bara för att vi tycker att det är roligt och för att vi vill ge er mer än bara det kursen hinner ge er. Det är en viktig orsak, men bloggen uppfyller även vissa mål på våra kurser. I både SVA och SVB ska du t.ex. komma i kontakt med olika sorters texttyper ur olika tider och kulturer. Denna blogg hjälper till att uppfylla det kriteriet på ett mycket bra sätt. Hur framtiden kommer att bli kring bloggande och annat återstår att se, men just nu är det ett mycket bra sätta att bredda möjligheten att uppfylla våra mål med våra kurser.

Vi ser gärna att ni fortsätter att kommentera med både positiva och ifrågasättande ord. Det ger oss möjlighet att ytterligare förtydliga våra uppställda mål både för oss själva och inför er. Tack!

Skrivande

Skrivandet kan vara allt från ett måste (i Svenska A till exempel), till något praktiskt, till något som befriar och förlöser. Det är olika för oss alla. Det är olika från tid till tid. Det som gäller nu gäller nödvändigtvis inte i morgon.

Däremot måste vi alla enas om att skrivandet ändå är ett ypperligt redskap för tänkandet. Du kan skriva ner dina känslor och kanske blir det tydligare för dig varför du agerar som du gör. Du kan skriva att göra-listor, för att inte glömma. Du kan skriva skolarbeten där du lär dig att formulera så att andra förstår vad du vill säga. Du kan skriva sms, e-post och på chatt för att umgås. Du kan skriva ner saker du tänker och upptäcka tankar som du inte ens visste att du hade. Nedanstående citat är hämtat ur en text som handlar om kvalitativ pedagogik (Per Måhl: Betyg, men på vad?):

I det skrivna upptäcker vi det vi har förstått och det vi inte har förstått. /.../ Vi utvecklar vårt tänkande och lär oss till och med nya saker enbart genom att fatta pennan och skriva ner det vi tror oss veta och sedan läsa det vi har skrivit.