Men...

Jag har landat på jobbet och tänkte att jag skulle fördjupa mig i de kulturella inslagen som dykt upp på nätet under natten. Jag dyker direkt på rubriken Bibliotek bränner böcker efter sparkrav. Jag bara måste läsa detta och se vad det handlar om. En första känsla är så klart att utrymme måste skäras ner och då även antalet böcker i utrymmet.

Det visar sig vara så mycket värre.

Backe i Sundströms kommun har stoppat ner en massa böcker i stora svarta påsar för att föra dem till återvinning och brännugnar. Privatpersoner har fått reda på detta och erbjudit sig att ta hand om dem och dela ut dem som gratis litteratur. Svaret blir nej. Biblioteket vill inte lämna ut böckerna. De vill att de bränns upp. I artikeln kan man läsa att en privatperson lyckats få händerna på några av böckerna och sitter med upplagor av Hemingway, Tjechov och Twain. Jag sitter här frågande. Paff.

Hur tänker ett bibliotek om de tycker att det är bättre att man bränner upp böcker än att man delar ut dem gratis till läsare om de inte längre får plats på biblioteket. Vem ska värna om romanens avgörande plats i samhället om inte biblioteket? Nej, de tycker att Hemingway inte är värd att läsas utan passar bättre i en brännugn. Jag sitter fortfarande helt paff. Vad är det som händer?

Källa

 

Livet är kort

Ja, så skrev Tage Danielsson 1967 i en fyndig dikt med enbart förkortningar i. Den beskriver en människas levnadsbana. Dagens förkortningar är mer rörliga, mer kopplade till sociala miljöer och olika kommunikationsverktyg. Det här pratade jag med mitt Svenska 1-gäng om. De fick sedan skriva en modern variant av Danielssons dikt. Det var ganska svårt, säkert beroende på att förkortningarna i dag är mer flyktiga. Men det blev bra ändå:

Livet är kort

BB

McD IT

NP IQ A-F IT LAN

FF Mp3 UV THC Red Bull

SSU RFSL HBTQ FB

AF ÖL

TELE2 Handels Vux Apl IT

START VHS IT

VD PwC IT

SPP KD IT

ADV

R.I.P.

Då ska vi se...

Då sitter jag här. Den 6 oktober strax innan tretton. Det närmar sig. Diskussionerna går höga nu minuterna innan. Vad är det då de diskuterar? Jo, vem är det som ska få nobelpriset i litteratur 2011. De flesta tror att det kommer att bli en poet detta år. Vi får se. Snart vet vi. Mycket snart. Ska jag gissa, så tror jag också på en poet, men i värsta fall en som jag inte har en aning om vem det är. Lärare i svenska, som jag är...

Då skickas vi vidare till de två dörren där Peter Englund alldeles strax ska kliva ut. Jag vill minnas att jag.... Nu, nu öppnades dörren och alla börjar plåta som galningar. Han ler, men lite tillbakahållet. Det måste vara en orolig känsla i magen, som nu far omkring i honom. Då ska vi se...

Tomas Tranströmer!

Det är så jag ropar högt i mitt tomma arbetsrum. Yes! Så roligt att äntligen få en författare som man har med på kursen i Svenska B och kan prata om på ett annat sätt. Nu om något har hans poesi en plats i världshistorien. Dessutom är det en poesi som eleverna uppfattar som begriplig och gärna analyserar. Det tycker jag är ett mycket gott omdöme för en nobelpristagare. Han når alla på olika plan.

Enligt Peter Englung har Tranströmer varit kandidat till priset sedan 1993 Det måste vara en oerhörd känsla som far i denna människa nu. Han satt tydligen i godan ro och lyssnade på musik. Ringer inte telefonen vid halv ett, så kan man glömma priset. Då ringer telefonen hos någon annan. Kanske att han redan hade givit upp, vem vet.

Men nu, Tomas Tranströmer, nu är du där du borde vara. Bland nobelpristagare. Vågat, akademin, mycket vågat. Grattis!

En insikt - så dags

Jag sitter och arbetar med kursen i Svenska B och försöker att få till den sista delen av den. Det är alltid klurigt att få ihop alla trådar i slutet och se vad som är kvar och vad jag missat på vägen.

Jag har även valt att lägga om näst intill hela kursen och då framför allt alla uppgifter som ska göras under kursen. Det gör att jag inte helt visste i starten vart jag var på väg. Nu ser jag vart jag hamnade, men ser att det är tre områden på vägen som jag inte plockat in.

Det var inte så svårt att hitta plats för våra minoritetsspråk och dialekter, men de nordiska språken visade sig vara väldigt svårt och jag kunde inte för mitt liv komma på varför. Är det stopp i kreaktiviteten nu när jag nästan är framme? Jag gick tillbaka till mina teman kring prosa, dramatik och lyrik för att se vad jag där tar upp kring Norden. Till min förvåning hittar jag bara Ibsen. Kanske att jag kan få räkna in Söderberg, även om hon var finlandsvenska.

Hur kan detta komma sig? Vad i min kurslitteratur har jag valt att blunda för? Jag går genom mina innehållsförteckningar i litteraturen. Jag har kriteriet att elever genom textutdrag ska visa på likheter och skillnader i de nordiska språken som utgångspunkt. Det visar sig att jag på kursen använder en kurslitteratur som bara har en text med på annat språk än svenska. Det är Ibsens Ett dukkehjem. Sedan är det slut.

Jag har haft denna kurslitteratur väldigt länge. Betyder det att jag termin efter termin valt att inte uppfylla detta kriterie? Nej, självklart inte. Jag har gjort det utanför kurslitteraturen, men nu måste jag koppla ihop det mer tydligt med ett annat avsnitt. Det skulle spara tid. Då visar det sig att kurslitteraturen har ett stort hål. Ett hål till, kanske man kan säga.

Diskussionerna vi för om att arbeta helt utan kurslitteratur blir återigen aktuellt. Jag vet vad jag vill ha och det vet inte den som skriver kurslitteratur. Där måste den vara så pass generellt hållen, så att den passar så många som möjligt. Både elever och lärare. Jag måste göra mitt eget. Dags att sätta igång och skapa plattformen där detta ska sparas och delas. Sarah, är det beredd?

Sif Ruud

Det är med sorg i hjärtat jag nu ska stänga ner min dator och gå hem. Jag skulle snabbt gå in på Dagens Nyheter för att uppdatera mig på dagens händelser. Så får jag se detta. Vår Sif Ruud har avlidit. Hon blev 95 år, men det känns ändå för tidigt. Hennes röst kommer nog alltid att finnas med hos oss som följde hennes skådespelarbana med stort intresse.

Hon hann bara gå ut scenskolan, så var hon med i sin första film. Detta var på 30-talet. Efter det har du kunnat se henne i TV-serier, filmer och på scenen. Det är nu 10 år sedan som hon stod på Dramatens scen, men jag minns det väl. Kanske du har sett henne som Madam Flod i dramatiseringen av Strindbergs Hemsöborna?

Jag hittar tyvärr ingen bild att lägga upp på henne, som det finns rättigheter på, men på google har du en mängd bilder på henne. En stor skådespelare som har format och undervisat många av dem vi idag uppskattar på den svenska scenen och duken.

En ny värld

Källa

Det var inte utan att jag var nyfiken. Man är ju det. Utan att man egentligen kan förklara varför. Visst, jag har läst alla böckerna och någon av dem två gånger. Men det är inte så unikt. Det motsatta skulle snarare vara iögonfallande. Jag har sett filmerna och även där har några gått framför mina ögon flera gånger. Inte heller det unikt. Det är nog inte historien i sig som fascinerar mig, även om den inte ska ses ner på. Det är snarare den enorma historia kring den som jag inte kan släppa. Den första boken släpptes för tretton år sedan och den lever fortfarande fullt aktiv i väldigt många människors liv.

Nu har hon gjort det igen. Hon har öppnat nya dörrar och skapat nya möjligheter för enorma massor av fans över hela världen. Hon har skapat ett Pottermore. Jo, jag prata självklart om J.K. Rowling. Idag öppnade hon dörrarna till en ny värld, för Potter-fans över hela världen att vara aktiv i. Det kallas för just Pottermore.

Det är en öppen webbsida där det skapas nya möjligheter att skapa historier kring Potter och hans värld. Allt kan ske online, så vem som helst kan prata och skapa med vem som helst. Rowling själv kallar det för en "online reading experience". Historien som böckerna ger kommer nu att kunna läsas och upplevas online tillsammans med andra läsare. Unga som gamla. Rowling själv kommer även att delge sina läsare ytterligare information kring historien, som hon aldrig tidigare har berättat.

En affärsidé? Absolut. En fullkomligt briljant fortsättning på en succé? Definitivt. Jag har verkligen funderat på vilket sätt vågen skulle fortsätta framåt och inte slå in mot land. Vägen är så smart och så i tiden. Den första oktober släpper hon webbsidan och den är öppen för alla. Det är bara att gratulera. Men först ska vi väl se den sista filmen i serien. Inte sant?

En pedagogisk dröm

När jag var på semester förra veckan lyssnade jag på Marianne Fredrikssons "Den som vandrar om natten". Jag hade bestämt mig för att inte tänka jobb på tio dagar, men det är ju faktiskt en omöjlighet. Speciellt om jag kan välja att bara tänka visionära, vidlyftande och kanske inte så realistiska tankar. Det är gött det och behöver inte alls undvikas.

Så min mycket lärarnördiga dröm när jag lyssnade på romanen i fråga var att få undervisa i svenska, religion, geografi, historia, psykologi och filosofi samtidigt. Eller kanske samarbeta med andra lärare i dessa ämnen. Med riktigt god vilja skulle ett par naturvetarämnen också kunna få delta. Om jag skrev med smileys i mina texter, skulle en sådan ha stått före den här meningen.

Romanen handlar om Marcus, en romersk ädling, som föds samtidigt som Jesus och vars öde är sammanflätat med denne. Den andra huvudpersonen Anjalis är lärare till Marcus, och så småningom blir Anjalis en av Jesu lärjungar. Fredrikssons historiska referenser är många och känns väl underbyggda.

I ett temaarbete över antiken skulle man här kunna få in ALLT. Fredriksson berättar om Aten, Rom, Egypten, Palestina, Babylonien och många andra av den tidens stora kulturområden. Här berättas om folkslag, religioner och folktro. Anjalis har dessutom ett uppdrag av sitt folk att skriva om de nya kulturernas människor och sinnelag. Jag ser kartor, tidslinjer, filosofiska diskussioner, diktläsning, dramareferat och hederliga personporträtt. Kanske skulle man kunna skapa en blogg/tidning med olika rubriker där eleverna skulle kunna låtsas vara åskådare, deltagare eller huvudperson i olika skeenden. Tänk att få beskriva Roms viadukter, eller läsa om alla de mytologiska figurer som dyker upp under hela tiden. Tänk att få dramatisera Marcus möte med Anjalis föräldrar. Tänk att få komplettera Fredrikssons beskrivning av judendomen med andra skönlitterära källor. Tänk att få diskutera om skönlitteratur kan vara en källa till kunskap (ytterligare en smiley skulle ha fått plats här).

Tänk om... Tänk om!

http://www.flickr.com/photos/india-nepal-iran/203982474/sizes/m/in/photostream/

Bokfrossa

Den årliga bokrean står för dörren. Den börjar i morgon 23 februari, men förhandsbeställningarna är redan i full gång. Rean pågår såväl på nätet som i boklådorna på stan. Det är nu du ska passa på att köpa ordlistor och facklitteratur. Självklart ska du också titta efter bra skönlitteratur som kan ge nya, härliga upplevelser. Jag tycker att du i år ska hålla utkik efter P-O Engqvists Ett annat liv och Sofi Oksanens Utrensning.

Vilka bokrea-tips har du?

Bild hämtad från www.pixgallery.com

Nu igen...

Jag var precis ute på nätet och uppdaterade mig i litteraturens nyhetsflöde. Direkt dyker jag på ett nytt påhopp av en författare på en annan. Den förra var ju Peter Englund som tyckte att Björn Ranelids medverkan i Let´s dance iallafall höll honom borta från skrivandet. Ett påhopp som upprörde Ranelid ordentligt.

Nu har Bengt Ohlsson i sin krönika på DN kritiserat Camilla Läckberg. Han menar att när det kommer till litteratur som Läckberg skriver, så verkar det som om alla läsare av litteratur kan kliva fram och ifrågasätta. Eftersom det är så "bottenlöst illa skrivet". Innan han talar om vad alla andra tycker om henne, så säger han att han själv aldrig har läst henne.

Sedan drar konflikten vidare och hamnar i Aftonbladet, så klart. Där de hänvisar till ett inlägg Läckberg gjort på sin blogg. Där undrar hon "vad fan" hon har gjort Ohlsson? Nu ska det hela vara utagerat, enligt både Ohlsson och Läckberg, antagligen till Aftonbladets förtret. Läckberg har tagit bort inlägget och skrivit ett nytt med mer genomtänkta och förlåtande ordalag. Ohlsson har bett om ursäkt och förtydligat genom att säga att hans krönika handlar om hur människor "dissar henne reflexmässigt". Inte hur han själv ser på henne som författare. Där han har den största respekt.

Jag kan inte annat än undra varför... Vad är syftet med allt detta? Får man, eller får man inte, säga vad man anser om andra författare, utan att bli ifrågasatt? Om kritiken är konstruktiv, självklart. Gör man inte det med politiker, skådisar, chefer, kassörskor, grannar, sig själv... Jag ska fundera vidare. Hur tänker ni?

Mia

10 december

Jag tycker att Nobelpriset är något att vara stolt över. Det ger säkert Sverige en status utomlands, som inte går att marknadsföra på ett smartare sätt. Jag följer med spänning vem som får litteraturpriset, de andra priserna får andra följa. Och i dag är det stor fest och baluns i Stockholm. Lite avundsjuk är jag nog för jag skulle gärna vara med. Eller i alla fall få servera, nu när man inte är prinsessa eller potentiell pristagare.

Det jag inte förstår däremot, är anledningen till att man sitter framför teven och tittar på när folk i fina kläder äter mat och konverserar om saker man inte hör. Nej, det övergår mitt lilla förstånd. Men så får jag aldrig Nobelpriset heller.

Nobelpristagare i litteratur 2010

Jag har läst någonstans att Nobelpriset i litteratur inte delas ut till de som redan är uppmärksammade (läs säljer bra), utan till någon som förtjänas att uppmärksammas. Nu hittar jag inte det (inte ens på Svenska Akademins hemsida hittar jag något tydligare syfte än ”det utmärktaste i idealisk rigtning” och prat kring det), men om du vet får du gärna tala om det för mig.

Nåväl, alldeles nyss tillkännagavs att Mario Vargas Llosa fått priset i år. Och han har jag ju till och med läst och ser naturligtvis fram emot att få tillfället att läsa honom igen. Och han är ju redan uppmärksammad, så min teori i första stycket föll. Trevligt, ibland är det kul att ha fel.

Att njuta av

Det finns några filmregissörer som man antingen älskar eller hatar, sällan har man några svenska mellanmjölkskänslor för dem; Tarantino, bröderna Cohen, Roy Andersson för att nämna några. Och så har vi Tim Burton som gör filmer på ett alldeles eget sätt, burtonskt kanske vi får kalla det. Själv är jag barnsligt förtjust i det han gjort, men också i sagor och äventyr överhuvudtaget.

Senast i raden av filmer av denne Burton är Alice i Underlandet. Jag tycker inte att det är ett mästerverk precis, men svulstigt sagorörigt är det absolut och det gillar jag!


Egentligen borde du ju först läsa boken och få egna bilder av dessa fantastiska karaktärer. Lewis Carroll gav ut denna magnifika äventyrsberättelse 1865 och den håller än. Den håller ju för Johnny Depp och då duger det väl åt mig med...

Dagens språkliga höjdpunkter

Jag vill bara dela med mig av ett par saker som har förgyllt dagen lite extra. Det första uttalandet kom av ännu en av mina kloka elever, som i en diskussion om litteratur myntar följande klassiker:

Grejen med romaner är ju, att man kan vara fri.

I sitt sammanhang var det klokt sagt, men jag tycker att det fungerar bra även för sig självt. Och du som läser är fri att tolka in vad du vill i det.

Dagens andra språkliga höjdpunkt kommer från radio (MixMegapol) som pratade om huruvida det var säkert att en person var singel eller inte:

Eller var det en sådan där facebookstatusuppdateringsinformation?

Påsktider

Vi närmar oss påsktider och allt vad det innebär. Det är inte dåligt vad ägg plötsligt får sin betydelse och hur färgglada fjädrar klär in våra kala grenar. Kanske att det kristna budskapet går oss förbi i den exploatering av måsten som tvingas på oss.

Stringberg skrev ett drama för 110 år sedan som heter just Påsk. Det handlar om en familj där fadern hamnat i fängelse och hur detta vanärar hela familjen så pass mycket att de hamnar i en traumatiserad verklighet. Fadern förskingrade pengar och modern och de två barnen lever i evig skräck för att få brevet från fodringsägaren. Sonen gör vad han kan för att bära upp faderns frånvaro och dottern, med sin telepatiska förmåga, kämpar för att få familjen på fötter igen.

Det är inte ofta som Strindbergs dramer slutar lyckligt. Detta drama påminner dessutom väldigt mycket om ett Ibsen-drama och ni som går SVB vet att de sällan slutar lyckligt. Men Strindbergs drama Påsk är ett undantag. Det slutar faktiskt i det glädjebudskap som högtiden slutar i. Strindberg ger oss till slut en familj som har nått försoning, ser hopp och kan fira påskens uppståndelse med lätta sinnen.

Jag hoppas att ni alla får en skön och avslappnad påsk och att ni får uppleva glädje och gemenskap under helgen. Jag tror att det är allt för många som inte får den möjligheten. Det är nog på sin plats att sända dem en tanke. Eller varför inte ta sig tiden att besöka dem med ett påskägg fullt med glatt inslagna små påskägg?

Samtal i Babel

För någon vecka sedan skrev jag om Stieg Larsson och den cirkus som pågår kring hans Millenium och han själv som person. I helgen gick första avsnittet i tv-serien. En serie som kommer att visa mer av filmatiserad trilogi. De tre filmerna har blivit sex avsnitt på en och en halv timme. Det är inte utan att det ska bli intressant att följa.

Jag skrev även i det förra inlägget att Stieg Larssons sambo, Eva Gabrielsson, skulle intervjuas i Babel. Det var en mycket intressant intervju och här har ni länken till programmet. Varför inte ta dig tiden och luta dig tillbaka? Historien kring Stieg Larsson verkar inte ha nått sitt slut, än på länge.

http://svtplay.se/v/1923834/babel/del_1_av_12?cb,a1364145,1,f,-1/pb,a1364142,1,f,-1/pl,v,,1933233/sb,p102835,1,f,-1

Vad kommer de att säga?

Namnet Stieg Larsson omsätter miljardbelopp. Romanerna är, enligt den officiella hemsidan, sålda i över 40 miljoner exemplar i fyrtioen länder. Romanserien ska nu även göras som film i Hollywood. Det låter som en ren saga, inte sant? Det tragiska är att han inte får uppleva detta, eftersom han dog 2004, innan romanerna hade publicerats.

Det är samtidigt tur att han inte behöver se vad ett utelämnat testamente mellan två som lever i ett samboförhållande kan göra med människor. Han slipper se hur hans far, bror och sambo kämpar om rättigheterna till alla miljoner. Det är tur att han inte behöver läsa vad hans tidigare kollegor går ut och säger om hans "svaga sidor" i sitt skrivande. Kan han verkligen ha skrivit denna trilogi på egen hand? Visst, han var en duktig researcher, men han kunde ju inte skriva!

I januari i år kom den första boken ut om Stieg Larsson. Det är hans bästa vän, Kurdo Baksi, som har beskrivit sin bild av Stieg Larsson. Boken blir rosad, och ifrågasatt. På torsdag kväll kommer Stieg Larssons sambo, Eva Gabrielsson, att medverka i Babel. Hon kommer där att prata om sin bok om sambon Stieg. Självklart går då brodern ut och säger att det är dålig journalistik att bara ge en sida av myntet. Varför lyssnar de bara på henne?
I

Jag vet inte varför jag följer denna konflikt. Jag vet inte varför jag låter mig bli så upprörd över den. Kan vara för att jag inte förstår hur människor kan hamna i konflikt kring en människas död. Varför man inte istället samlas kring sorgen och delar på upplevelser och minnen. Varför kan inte Stieg Larssons framtidssaga inte bara få bli det, en saga med ett lyckligt slut? Nej, det är pengar involverade. Gigantiska pengar och girighet. Antagligen inga rätt eller fel. Eller kanske bara en massa fel. Jag vet inte. Jag har inte bestämt mig.

I

Vi läser en massa litteratur på Svenska B. Massa författare och dramatiker att hålla ordning på. Nu ska vi snart lägga till en massa lyriker. Även ni på Svenska A bekantar er med en hel del författare. Vi pratar mycket om bemötandet av den litteratur vi läser. Vi pratar om hur den togs emot, hur vi speglar oss i den idag och vad den kommer att säga morgondagens människor. Intressanta och givande diskussioner.

I

Frågan är hur man om hundra år kommer att se på dagens litteratur? Kommer man vara mer intresserad av att analysera konflikten mellan anhöriga av avlidna författare, eller kommer författarskapet i sig vara det som belyser vår tid. Jag hoppas på det sista. Jag hoppas verkligen att det är Stieg Larssons Millenium-trilogi som får belysa vår samtida litteratur och inte konflikten som nu rinner upp i dess kölvatten. För det är väl litteraturen som ska belysa vår samtid på olika sätt och inte människan i samtiden? Eller?

I

Jag kan inte svar på det heller. Trots denna långa reflektion kom jag ändå inte sanningen närmare. Nej, jag måste nog fundera vidare...

Tänk en gång till...

I gårdagens NA kunde man läsa att två studenter på Örebro Universitet blivit avstängda på grund av fusk. Tjejen hade låtit sig "inspireras", som hon uttryckte det, av något en annan skrivit och använt det som mall i en del av en uppsats. Resultatet blev plagiat och hon blev avstäng under sex veckor. Killen hade kopierat en annan students prov och på så sätt åkt dit för fusk. Är det ovanligt att sånt sker? Nej, det blir tyvärr vanligare och vanligare.

Känner du igen dig på bilden? Sitter du sena kvällar och nätter och arbeta fram material att skicka in till dina lärare? Jag vet att det är många som gör det. Oavsett vad det är som tar den vakna och pigga tiden i anspråk, så sitter studenter och arbetar i mörker. På natten. Hur fungerar du denna tid på dygnet? Är du tillräckligt vaken, så att du inte gör samma misstag som studenterna på Örebro Universitet?

Det blir allt vanligare att vi upptäcker elever som har varit ute på nätet och kopierat och klistrat in andras ord i sina egna arbeten. Brukar du gå in till en okänd granne och ta för givet att allt i hans hem är ditt? Att du har fri tillgång till hans saker? Nej, självklart inte. Samma regler gäller på nätet. Det du själv inte har producerat är inte tillgängligt för dig på annat sätt än genom läsning eller hänvisning till skribenten. Texten tillhör någon annan och du lånar den genom att tala om det. Den är inte din, om du inte ser till att skriva om den i egna ord.

Det är nu på Komvux som du har alla möjligheter i världen att lära dig detta. Vi tolkar ofta plagiat som okunskap och inte som rent fusk. På Sveriges Universitet är förhållningssättet ett annat. Tjejen som lät sig "inspireras" kanske inte var medveten om vart gränsen går. Följden för henne är avstängning från undervisning, föreläsning, prov o.s.v. i sex veckor. Förödande.

Så min fråga är: Har du koll på dina källor? Har du t.ex. koll på hur du får använda texter som finns här på vår blogg? Om inte, ta reda på det så att du inte av misstag hamnar i problem med upphovsrätten. Det kan bli förödande.

Billiga historier

Är du den som gillar historia? Kanske en som gillar konst? Är du den som inte kan motstå att tänka kring språkbruk? Kanske att du är intresserad av trädgårdsarbete? Natur? Tarot? Insidans välbefinnande? Nej, jag vet, du är ju den som gillar matlagning. För att inte prata om att läsa barnböcker för de små och att samtidigt ha en deckarhistoria att klura på.

I

Har jag prickat in dig?

I

I morgon drar den stora bokrean igång. Framför mig har jag alla de reklamblad, som kommer från de som vill sälja mig böcker. Här kan man se människans mångfald. Utbudet är så enormt stort, samtidigt som det är väldigt litet. Litet för att det ges ut i bokform. En liten bok inbunden eller i pocket.

I

Har du kikat in vad du behöver?

I

Det är så klart så att vi skulle kunna rekommendera hur mycket inköp som helst, men jag ska hålla mig till sådant som jag tror att du kan ha nytta av i dina studier. Det är t.ex. alltid bra att ha en sprillans ny svensk ordbok. Eller varför inte en med synonymer? Har du ett bra engelskt lexikon? De flesta reablad har detta att sälja dig och det är bara att välja vilket ställe du vill besöka. Du behöver faktiskt inte ens gå ut. Det är bara att surfa iväg på nätet och söka upp den bok du behöver. Gör en inventering och planera in dina köp. Det ska vi göra.

I

Trevlig läsning!

Dramatik och känsla

Idag har vi startat upp temat med dramatik. Det är inte utan att det är en form av litteraturen som ligger mig nära. Teaterpedagogen i mig vill så klart inspirera elever till att fördjupa sig i teater.

I

Att förstå sig på pjäser i en skriven form är inte lätt. Det är ju meningen att det ska framföras på scenen och då efter att det har gjorts en tolkning av det. Den skrivna dramatiken ska däremot tolkas av oss som läsare. En utmaning.

I

Jag startade upp temat med att utmana gruppen lite. Ni fick en dialog i era händer att dramatisera. Det är alltid ett ganska avgörande test. Kommer de att ge sig in i detta eller generat se sig omkring? Jag hade ingen anledning till oro.

I

Efter bara någon minut var det engagemang och känslor som slängdes över borden. De två rollerna fick liv på alla möjliga olika sätt och i olika miljöer. Det var kul att se att uppgiften ledde till både skratt och upprörda utbrott. Spelade utbrott dock. Gestaltade.

I

Jag ser med tillförsikt fram mot dessa fyra veckor. Det kommer att bli ett roligt tema, roligare än på länge. Dramatiken kommer att fara omkring i klassrummet och förhoppningsvis hänga sig kvar genom resten av kursen. Med gemensamma krafter kommer vi att komma långt!

Lite filmlyx

Det är aldrig dumt när uppmärksamma elever talar om vad för filmer som är på gång till helgen. Jag är minst sagt dålig på det och det är nog därför som det är Sarah som oftast står för filmtipsen och inte jag. Men nu gjorde mina elever mig uppmärksam. Tack!

På TV4 visas En ung Jane Austen på lördag kl 21.30. Ni som läser Svenska B har precis fått bekanta er med henne och hennes verk. Nu har ni möjlighet att få se hennes liv filmatiserat Nu måste man så klart ta detta lite med en nypa salt, men det är en intressant film på många sätt. Varför inte slå sig ner med en smaskig godispåse och fara iväg till det tidiga 1800-talets England och ta del av en författarinnas liv? Det är inte helt fel en lördagkväll...