Älskar´t!

Jag har ingen lektion just nu. Ändå sitter fyra elever i samma rum som jag. Vi jobbar var för sig, vi jobbar tillsammans och vi är tillsammans.

Elev 1: Hen har inte riktigt kommit igång med min kurs. Hen har förmågor men ingen spikrak skolbakgrund. Hen haffade mig i korridoren och jag tog med hen hit. Nu sitter hen och producerar kursens första inlämning.

Elev 2: Hen bokade tid med mig igår att träffas idag. Hen har haft problem med internet hemma och ville komma igång med Fronter och uppgifterna. Det knattrar för fullt från datorn därborta.

Elev 3: Hen vet inte vilken kurs i svenska som är mest lämplig. Nu sitter hen och knåpar på ett brev till mig så att vi har något att utgå från när vi ska hitta lämplig nivå.

Elev 4: Hen hänger med Elev 3, bara för att vara hjälpsam tror jag, och sitter nu och jobbar med något eget.

Inte mina elever, allas elever, våra elever. Så här vill jag jobba!

Två grupper, inga grupper, konstig dag

I dag var första dagen med lektioner denna termin. Vi laddar och peppar. Jag ser glansen i mina kollegors ögon. Detta att få välkomna och dra igång - det är det bästa!

Jag var kanske något mer fundersam än jag brukar eftersom jag i dag skulle ha två kurser i samma rum, grundläggande svenska och Svenska 1. Jag har inte gjort det förut, men jag tror att vuxenutbildningens framtid ser ut så. Många olika människor och mål i samma rum. Färre och färre har samma bakgrund och samma mål. Förutsättningarna är olika. Vi kommer att bli ännu mer av handledare, coacher, kalla det vad du vill och mindre av klassrumsföreläsare. Så, jag hade jobbat med en planering där jag skulle hinna gå igenom allt praktiskt och ändå få det att kännas välkomnande. På två timmar ska jag förmedla en lust till ämnet, till Komvux, till studier. Samtidigt som jag ska se till att alla praktiska förutsättningar för att komma igång måste tillgodoses. Vi har 19 veckor på oss, vi har inte tid att vänta med att komma igång.

Och med en före detta elevs peppande ord med mig kliver jag in i klassrummet. När klockan slår dags att börja, finns elva elever i klassrummet. Elva. Med en statistik som säger att ungefär hälften kommer att falla ifrån under kursens gång av allehanda orsaker, kändes det inget vidare. Elva är svårt nog att bygga gruppdynamik på. Men fasen, det är bara att göra det bästa för dem som är på plats. (I separat inlägg får du ett par av de övningar jag gjorde i dag). Fyra av dem läser grundläggande, de andra sju gymnasiesvenska.

På kvällen såg jag fram emot att ta emot de som inte kunnat komma på dagpasset. Klockan 17.00 och ingen kom. Det har verkligen aldrig hänt. Nu måste jag landa och tänka.

Första passet Svenska 1

43 namn på listan. 27 av dem kom plus en till som skulle byta till min kurs från en annan. Tre stoppade bara in huvudet och valde att inte delta på lektionen, utan bara registrera sig.

Så, alltså 25 nya spännande individer med fantastiskt många möten att vänta. Jag börjar alltid med lite information. Det går inte att öva och göra annat, utan att eleven vet vissa förutsättningar som lektionstider och läroböcker. Under tiden detta görs, så passar jag på att lära mig namnen. Helt inbakat i det andra pratet. 25 gick ganska snabbt, och det är bara några sådana där Marcus, Micke och Magnus som rör till det lite. Under den här timmen är det viktigt att lägga nivån, ha ett avslappnat språk och skoja lite. Fråga lite hur det känns, inte forcera.

Efter mycket information och lite paus, repeterar jag delar av informationen som behövs för att komma igång. Därefter gjorde vi övningen Coktailparty. Den går ut på att alla får varsitt papper med ett tjugotal påståenden av typen:

_____________________ har 39 i skor.

_____________________ har varit på semster i sommar.

_____________________dricker för mycket kaffe.

Det tar cirka tjugo minuter varav två-tre är avvaktande och sedan blir det en väldig fart på pratet. Några är väldigt blyga men det fungerar ofta väldigt bra eftersom de mindre blyga tar kontakt. De lär sig namnen på varandra, pratar och får röra på sig lite. Att vara uppe och gå i klassrummet skapar en avslappnad känsla och mindre obehag inför situationen. Många, kanske de flesta, av mina elever har skolminnen som inte är så trevliga. Av någon anledning har man inte slutfört gymnasiet. Det är viktigt att de hos oss får känna sig bekväma.

Kursens första skrivövning går ut på att med cirka hundra ord beskriva hur man tog sig till skolan. Förutsättningarna är att texten ska skrivas i första person och presens. De byter text med en kompis som ska markera i texten om det är något som inte fungerar (max tre markeringar) och sedan skriva tre punkter med sådant som fungerar bra.. På nästa lektion kommer vi att fortsätta med texten och öva perspektiv.

Vi avslutade första lektionen med att några av förra terminens elever kom och svarade på lite frågor, medan jag gick ut en stund. Jag är supernyfiken på vad de pratade om. Men det låtsas jag inte om!

En imitation, eller?

Vi pratar alla med våra elever om plagiering. För en del tar det längre tid att förstå hur de ska tänka. För andra förstår de på en gång hur tillvägagångssättet ska se ut. Min kollega Sarah brukar använda orden plagiera och imitera. Du ska inte plagiera det som andra har skrivit, men du kan självklart imitera. Se vad det är de gör som är bra och ta med dig de kunskaperna, men skriv inte av det. Gör om det till ditt eget.

Jag har precis sett ett väldigt roligt exempel på detta, som jag bara var tvungen att skriva om här. Det är nog ingen som har lyckats missa att det har blivit en kunglig förlovning. Prinsessan Madelene har fått förlova sig genom att hennes pappa och statsministern har sagt ja till det. Nu var jag ute på nätet och letade bra underlag till en diskussion i klassen i eftermiddag och dök på en snygg imitation av den film som de nyförlovade paret har lagt upp på hovets hemsida.

Gina och Danny, de som ska hålla i Melodifestivalen nästa år, har gjort en imitation. De har inte plagierat utan just imiterat. Det leder till ett väldigt underhållande inslag och jag ska helt klart använda det på lektionen idag för att diskutera just källor och källkritik. Jag ska även låna in Sarahs ord plagiering kontra imitering.

Jag tror att det kommer att bli en rolig ingång i lektionen. Vi får se hur eleverna tycker att Ginas och Dannys tilltag ska bemötas. Kliver de över gränsen och plagierar, eller lyckas de att bara imitera?

Nytt!

Nu sitter vi i vårt nya arbetsrum. Fint som snus! En besökande kommenterade: "Som en oas på en byggarbetsplats." Det syntes att det var någon som jobbade här inne. Det kommer såklart inte att se ut som en byggarbetsplats i all evighet, men jag hoppas ändå att känslan av oas består. För mig är det lite så. Härinne är jag trygg nog att kasta mig ut i nya utmaningar. Härinne får jag tänka på jobb och vara kreativ. Härinne får jag fundera ut hur jag bäst ska lyfta och inspirera andra människor. Vilken ynnest, eller hur?

Det kommer att bli några röriga veckor med byggdamm, varierande nätuppkopplingsmöjligheter och ett klassrum utan den teknik vi är vana vid. Men det är faktiskt också kul! Hur ska jag göra nu? Lektioner UTAN dator och kanon! Det är inte utan att det är lite spännande.

Så du, elev, lärare, kollega, chef eller bara nyfiken - välkommen hit till Komvux på Rudbecksskolan i Örebro.

Rudbecksskolan, Örebro
Bildkälla:Örebro stadsarkiv/Eric Sjöqvist
Bildbearbetning: Mia Axinge

Det kommande

Jag har precis skrivit "vårterminen 2012". Det är med viss oro i kroppen jag ser att åren går. Samtidigt har jag alltid en god känsla när jag får gå mot en vårtermin igen. Den mörka årstiden är inte den bästa årstiden.

Varför har jag då skrivit "vårterminen 2012"? Jo, jag har skapat mig mitt kursrum på Fronter i Svenska C inför nästa termin. Samtidigt har jag suttit och tjuvkikat på Iversity och andra möjligheter som finns för att från grunden skapa mig en egen kursplattform. Jag känner mig instängd i Fronter. Vill vidare. Nu.

Samtidigt inser jag att eleven just nu inte skulle vinna på att ha olika lärplattformar i olika kurser och jag förstår att min arbetsplats generellt inte är redo för att lämna Fronter bakom sig. Men ändå... Kanske? Lite? Bara testa lite smått?

Nej, jag vet. Det är inte dags riktigt än, även om forskningen just nu pratar om att vi ska vidare och lämna lärplattformen bakom oss. Dags att kliva vidare ut i andra digitala verktyg och helt från grunden skapa vårt eget. Lärplattformen har till grunden ett fel. Den generaliserar. Dessutom för friare digitala verktyg på ett mer effektivt sätt samman de sociala medierna med lärplattformen.

Vi får se hur saker och ting utvecklar sig under nästa termin och det är med blandade känslor jag kliver in och ordnar upp rummet för Svenska C. Jag vill bort därifrån, men inser att det inte är till fördel för eleven att arbeta i flera olika miljöer. Men hur länge ska jag då vänta? Ska jag vänta in alla mina kollegor?

Jag tror inte att jag kan svara på den frågan. Jag har en allt för egoistisk inställning just nu och vill bli av med mina hängslen som sitter fast i en allt för trångsynt och seg verksamhet. Men en sak är säker. Min kurs i Svenska C kommer inte bli lik den jag haft denna termin. Den ska bli ännu mer fri från sin plattform och sväva ut i andra digitala medier. Bara den har lite förankring i det cementerade.

Hör ni min frustration tro?

Gemensam tavla

Jag envisas med att fortsätta att göra lite reklam för verktyg som kan komma till användning. Nu är det dags för Corkboard att göra entré på vår blogg. Där har du möjlighet att skapa en anteckningstavla på nätet tillsammans med andra. Ni delar på ett gemensamt URL och sedan är det bara att sätta igång.

Jag skulle kunna tänka mig att man som elev kan arbeta med corkboard på egen hand och inte dela den med någon. Men man kan även göra upp gemensamma strategier för arbeten man ska göra tillsammans. Man gör en disposition och har en gemensam bas att göra det på. Sedan arbetar man med arbetet var för sig, för att sedan sammanstråla igen. På sin anslagstavla.

Det finns även en möjlighet att chatta på sidan, så man kan mötas och diskutera vad man skrivit på de olika post-its. Då skulle eleven kunna dela med sig av länken till läraren och sedan mötas på sidan för att diskutera hur arbetat kan fortskrida. Varför inte gå genom en möjlig disposition, mötas på sidan och sedan ge eleven vidare instruktioner in i Word eller kanske PowerPoint? Sidan ser ut som under.