Då ska vi se...

Då sitter jag här. Den 6 oktober strax innan tretton. Det närmar sig. Diskussionerna går höga nu minuterna innan. Vad är det då de diskuterar? Jo, vem är det som ska få nobelpriset i litteratur 2011. De flesta tror att det kommer att bli en poet detta år. Vi får se. Snart vet vi. Mycket snart. Ska jag gissa, så tror jag också på en poet, men i värsta fall en som jag inte har en aning om vem det är. Lärare i svenska, som jag är...

Då skickas vi vidare till de två dörren där Peter Englund alldeles strax ska kliva ut. Jag vill minnas att jag.... Nu, nu öppnades dörren och alla börjar plåta som galningar. Han ler, men lite tillbakahållet. Det måste vara en orolig känsla i magen, som nu far omkring i honom. Då ska vi se...

Tomas Tranströmer!

Det är så jag ropar högt i mitt tomma arbetsrum. Yes! Så roligt att äntligen få en författare som man har med på kursen i Svenska B och kan prata om på ett annat sätt. Nu om något har hans poesi en plats i världshistorien. Dessutom är det en poesi som eleverna uppfattar som begriplig och gärna analyserar. Det tycker jag är ett mycket gott omdöme för en nobelpristagare. Han når alla på olika plan.

Enligt Peter Englung har Tranströmer varit kandidat till priset sedan 1993 Det måste vara en oerhörd känsla som far i denna människa nu. Han satt tydligen i godan ro och lyssnade på musik. Ringer inte telefonen vid halv ett, så kan man glömma priset. Då ringer telefonen hos någon annan. Kanske att han redan hade givit upp, vem vet.

Men nu, Tomas Tranströmer, nu är du där du borde vara. Bland nobelpristagare. Vågat, akademin, mycket vågat. Grattis!

Sif Ruud

Det är med sorg i hjärtat jag nu ska stänga ner min dator och gå hem. Jag skulle snabbt gå in på Dagens Nyheter för att uppdatera mig på dagens händelser. Så får jag se detta. Vår Sif Ruud har avlidit. Hon blev 95 år, men det känns ändå för tidigt. Hennes röst kommer nog alltid att finnas med hos oss som följde hennes skådespelarbana med stort intresse.

Hon hann bara gå ut scenskolan, så var hon med i sin första film. Detta var på 30-talet. Efter det har du kunnat se henne i TV-serier, filmer och på scenen. Det är nu 10 år sedan som hon stod på Dramatens scen, men jag minns det väl. Kanske du har sett henne som Madam Flod i dramatiseringen av Strindbergs Hemsöborna?

Jag hittar tyvärr ingen bild att lägga upp på henne, som det finns rättigheter på, men på google har du en mängd bilder på henne. En stor skådespelare som har format och undervisat många av dem vi idag uppskattar på den svenska scenen och duken.

Klarspråk

I veckan hade jag förmånen att få delta i en Klarspråksutbildning för skolornas webbpublicerare. Vi var åtta stycken deltagare som tillsammans med informatör Bo Ek diskuterade kommunens skrivregler för webb. Det var mycket intressant och givande att arbeta med konkreta exempel. Jag kände mig lyft och inspirerad. Det här ska jag tänka på och sprida vidare till berörda i huset.

Efter ett par dagars reflekterande känner jag att jag måste uttrycka mina tankar som väckts. Detta är kanske självklart för er andra, men för mig krävdes en tids eftertanke. Klarspråk som i mångt och mycket handlar om att skapa korta och aktiva texter, är till för att de flesta av brukarna ska kunna ta till sig informationen. Och som anställd, med ena skinka på informationsstolen och den andra på pedagogstolen, måste jag hålla isär detta. Klarspråksriktlinjerna är för information.

För kursinnehåll och utbildning gäller helt andra regler. Vi ska inte eftersträva så korta och enkla texter som möjligt. Då målar vi in oss i ett hörn och då bestämmer vi oss för att aktivt delta i processen att sänka elevernas läsförmåga. Skolan ska utbilda och bidra till livslångt lärande, inte förkorta och förenkla. Så jag kommer inte att ha aktiva verb i alla mina instruktioner. Jag kommer inte heller att ha korta stycken med underrubriker överallt. Jag kommer att fortsätta utmana mina elever att ta till sig texter på en något svårare nivå än vad de är vana vid.

Facebook i tidningen?

Vi kunde inte låta bli när vi var på stan i dag, jag och Mia, att köpa en tidskrift, i papper alltså, som heter Facebook för alla.

Det går liksom inte att låta bli att fascineras över att det kommer en papperstidning om ett fenomen som på något sätt symboliserar hela essensen av Internet. Facebook ÄR Internet. Någonstans har dock någon upptäckt ett behov, och en möjlighet att tjäna pengar på detta behov. Men varför inte på nätet? Finns det fortfarande så många som är helt nyanlända i Internetvärlden och behöver pappersformat för att våga börja integrationsprocessen?

Nu ska här lusläsas! Vid en första genombläddring fastnar jag för: "Saker man INTE ska göra på Facebook". Där finns tre punkter uppräknade. Kan du gissa vilka?

Vad kommer de att säga?

Namnet Stieg Larsson omsätter miljardbelopp. Romanerna är, enligt den officiella hemsidan, sålda i över 40 miljoner exemplar i fyrtioen länder. Romanserien ska nu även göras som film i Hollywood. Det låter som en ren saga, inte sant? Det tragiska är att han inte får uppleva detta, eftersom han dog 2004, innan romanerna hade publicerats.

Det är samtidigt tur att han inte behöver se vad ett utelämnat testamente mellan två som lever i ett samboförhållande kan göra med människor. Han slipper se hur hans far, bror och sambo kämpar om rättigheterna till alla miljoner. Det är tur att han inte behöver läsa vad hans tidigare kollegor går ut och säger om hans "svaga sidor" i sitt skrivande. Kan han verkligen ha skrivit denna trilogi på egen hand? Visst, han var en duktig researcher, men han kunde ju inte skriva!

I januari i år kom den första boken ut om Stieg Larsson. Det är hans bästa vän, Kurdo Baksi, som har beskrivit sin bild av Stieg Larsson. Boken blir rosad, och ifrågasatt. På torsdag kväll kommer Stieg Larssons sambo, Eva Gabrielsson, att medverka i Babel. Hon kommer där att prata om sin bok om sambon Stieg. Självklart går då brodern ut och säger att det är dålig journalistik att bara ge en sida av myntet. Varför lyssnar de bara på henne?
I

Jag vet inte varför jag följer denna konflikt. Jag vet inte varför jag låter mig bli så upprörd över den. Kan vara för att jag inte förstår hur människor kan hamna i konflikt kring en människas död. Varför man inte istället samlas kring sorgen och delar på upplevelser och minnen. Varför kan inte Stieg Larssons framtidssaga inte bara få bli det, en saga med ett lyckligt slut? Nej, det är pengar involverade. Gigantiska pengar och girighet. Antagligen inga rätt eller fel. Eller kanske bara en massa fel. Jag vet inte. Jag har inte bestämt mig.

I

Vi läser en massa litteratur på Svenska B. Massa författare och dramatiker att hålla ordning på. Nu ska vi snart lägga till en massa lyriker. Även ni på Svenska A bekantar er med en hel del författare. Vi pratar mycket om bemötandet av den litteratur vi läser. Vi pratar om hur den togs emot, hur vi speglar oss i den idag och vad den kommer att säga morgondagens människor. Intressanta och givande diskussioner.

I

Frågan är hur man om hundra år kommer att se på dagens litteratur? Kommer man vara mer intresserad av att analysera konflikten mellan anhöriga av avlidna författare, eller kommer författarskapet i sig vara det som belyser vår tid. Jag hoppas på det sista. Jag hoppas verkligen att det är Stieg Larssons Millenium-trilogi som får belysa vår samtida litteratur och inte konflikten som nu rinner upp i dess kölvatten. För det är väl litteraturen som ska belysa vår samtid på olika sätt och inte människan i samtiden? Eller?

I

Jag kan inte svar på det heller. Trots denna långa reflektion kom jag ändå inte sanningen närmare. Nej, jag måste nog fundera vidare...

Tänk en gång till...

I gårdagens NA kunde man läsa att två studenter på Örebro Universitet blivit avstängda på grund av fusk. Tjejen hade låtit sig "inspireras", som hon uttryckte det, av något en annan skrivit och använt det som mall i en del av en uppsats. Resultatet blev plagiat och hon blev avstäng under sex veckor. Killen hade kopierat en annan students prov och på så sätt åkt dit för fusk. Är det ovanligt att sånt sker? Nej, det blir tyvärr vanligare och vanligare.

Känner du igen dig på bilden? Sitter du sena kvällar och nätter och arbeta fram material att skicka in till dina lärare? Jag vet att det är många som gör det. Oavsett vad det är som tar den vakna och pigga tiden i anspråk, så sitter studenter och arbetar i mörker. På natten. Hur fungerar du denna tid på dygnet? Är du tillräckligt vaken, så att du inte gör samma misstag som studenterna på Örebro Universitet?

Det blir allt vanligare att vi upptäcker elever som har varit ute på nätet och kopierat och klistrat in andras ord i sina egna arbeten. Brukar du gå in till en okänd granne och ta för givet att allt i hans hem är ditt? Att du har fri tillgång till hans saker? Nej, självklart inte. Samma regler gäller på nätet. Det du själv inte har producerat är inte tillgängligt för dig på annat sätt än genom läsning eller hänvisning till skribenten. Texten tillhör någon annan och du lånar den genom att tala om det. Den är inte din, om du inte ser till att skriva om den i egna ord.

Det är nu på Komvux som du har alla möjligheter i världen att lära dig detta. Vi tolkar ofta plagiat som okunskap och inte som rent fusk. På Sveriges Universitet är förhållningssättet ett annat. Tjejen som lät sig "inspireras" kanske inte var medveten om vart gränsen går. Följden för henne är avstängning från undervisning, föreläsning, prov o.s.v. i sex veckor. Förödande.

Så min fråga är: Har du koll på dina källor? Har du t.ex. koll på hur du får använda texter som finns här på vår blogg? Om inte, ta reda på det så att du inte av misstag hamnar i problem med upphovsrätten. Det kan bli förödande.

Billiga historier

Är du den som gillar historia? Kanske en som gillar konst? Är du den som inte kan motstå att tänka kring språkbruk? Kanske att du är intresserad av trädgårdsarbete? Natur? Tarot? Insidans välbefinnande? Nej, jag vet, du är ju den som gillar matlagning. För att inte prata om att läsa barnböcker för de små och att samtidigt ha en deckarhistoria att klura på.

I

Har jag prickat in dig?

I

I morgon drar den stora bokrean igång. Framför mig har jag alla de reklamblad, som kommer från de som vill sälja mig böcker. Här kan man se människans mångfald. Utbudet är så enormt stort, samtidigt som det är väldigt litet. Litet för att det ges ut i bokform. En liten bok inbunden eller i pocket.

I

Har du kikat in vad du behöver?

I

Det är så klart så att vi skulle kunna rekommendera hur mycket inköp som helst, men jag ska hålla mig till sådant som jag tror att du kan ha nytta av i dina studier. Det är t.ex. alltid bra att ha en sprillans ny svensk ordbok. Eller varför inte en med synonymer? Har du ett bra engelskt lexikon? De flesta reablad har detta att sälja dig och det är bara att välja vilket ställe du vill besöka. Du behöver faktiskt inte ens gå ut. Det är bara att surfa iväg på nätet och söka upp den bok du behöver. Gör en inventering och planera in dina köp. Det ska vi göra.

I

Trevlig läsning!

Dramatik och känsla

Idag har vi startat upp temat med dramatik. Det är inte utan att det är en form av litteraturen som ligger mig nära. Teaterpedagogen i mig vill så klart inspirera elever till att fördjupa sig i teater.

I

Att förstå sig på pjäser i en skriven form är inte lätt. Det är ju meningen att det ska framföras på scenen och då efter att det har gjorts en tolkning av det. Den skrivna dramatiken ska däremot tolkas av oss som läsare. En utmaning.

I

Jag startade upp temat med att utmana gruppen lite. Ni fick en dialog i era händer att dramatisera. Det är alltid ett ganska avgörande test. Kommer de att ge sig in i detta eller generat se sig omkring? Jag hade ingen anledning till oro.

I

Efter bara någon minut var det engagemang och känslor som slängdes över borden. De två rollerna fick liv på alla möjliga olika sätt och i olika miljöer. Det var kul att se att uppgiften ledde till både skratt och upprörda utbrott. Spelade utbrott dock. Gestaltade.

I

Jag ser med tillförsikt fram mot dessa fyra veckor. Det kommer att bli ett roligt tema, roligare än på länge. Dramatiken kommer att fara omkring i klassrummet och förhoppningsvis hänga sig kvar genom resten av kursen. Med gemensamma krafter kommer vi att komma långt!

Bloggar med ett mål

Så roligt det är att gå ut på en blogg där så många är aktiva och skriver. Det är inte bara Sarah och jag som bollar tankar om det vi ser och upplever längre. Det är även roligt att se att ni funderar och reflekterar kring det vi skriver om. Både genom att hålla med och genom att ifrågasätta.

Bloggande är ett mycket intressant fenomen och det finns antagligen lika många sätt att använda en blogg som det finns människor som bloggar. En del av er tycker att det är intressant att läsa bloggar och andra håller sig borta från dem. Alla utifrån den erfarenhet ni har av att läsa och skriva bloggar.

Vi har självklart inte en blogg bara för att vi tycker att det är roligt och för att vi vill ge er mer än bara det kursen hinner ge er. Det är en viktig orsak, men bloggen uppfyller även vissa mål på våra kurser. I både SVA och SVB ska du t.ex. komma i kontakt med olika sorters texttyper ur olika tider och kulturer. Denna blogg hjälper till att uppfylla det kriteriet på ett mycket bra sätt. Hur framtiden kommer att bli kring bloggande och annat återstår att se, men just nu är det ett mycket bra sätta att bredda möjligheten att uppfylla våra mål med våra kurser.

Vi ser gärna att ni fortsätter att kommentera med både positiva och ifrågasättande ord. Det ger oss möjlighet att ytterligare förtydliga våra uppställda mål både för oss själva och inför er. Tack!

"I read the news today..."

Bilden av det svenska läsandet har förmågan att vara väldigt otydlig. Hur mäter man läsning? Frågan är ju när man egentligen kan säga att man läser. Måste man ha skönlitteratur i handen för att det ska vara läsning? Är inte nätet och en dagstidning lika mycket läsning?

I

Idag har DN en artikel om just detta som är väldigt intressant, men inte ett dugg utredande på denna punkt. Snarare tvärt om. Läs den så får ni själva se. Missa inte statistiken som finns till höger om artikeln. Är du en läsare skulle du säga?

I

http://www.dn.se/dnbok/suddigt-lasande-1.1021866

Om att läsa effektivt

Ibland stöter jag på intressanta saker av en slump. Så även nu. I en (trist) bok om studieteknik (Torres, Sandra, Trost, Jan, Studieteknik (2000)) läste jag följande under rubriken "Läs gärna fort":

"Det finns många som menar (eller tror) att genom att läsa långsamt och med eftertanke förstår man bättre. Vi, liksom en hel del andra, menar att om man läser snabbt så koncentrerar man sig bättre och då kommer man också bättre ihåg vad man har läst."

Mycket intressant. Som lärare ber jag mina elever att läsa med eftertanke. I mitt privatliv oroar jag mig för att jag missar något för att jag läser för fort. Det är dags att dra de tankarna ett varv till. Lite längre ner på sidan står det:

"Då man läser långsamt gör man kanske så som man lärde sig göra då man först lärde sig läsa: man läser ord för ord, varje ord blir en enhet. På så sätt kommer sammanhanget mellan orden, dvs. meningen eller innehållet i texten, inte så lätt fram. Man kanske kan jämföra med det gamla uttrycket att "man ser inte skogen för bara träd". "

Jaha, det låter mycket logiskt. Det är alltså dags för fru pedagog att ta en tur bland träden och lära sig njuta av skogen.