Kompetens

Mina elever sitter och skriver dialoger med fyra karaktärer som utgångspunkt. De fick tillsammans skapa dem genom enkla medel och nu skriver de en dialog, som är upphängd på en konflikt. Det är hög nivå och skratta hela tiden. Jag tror att resultatet kommer att bli bra. Ser fram emot uppläsningen av detta.

Under tiden har jag fördjupat mig i lite bloggar och webbsidor. Det finns allt för lite tid för det nu för tiden, då arbetsbördan gör att man inte hinner. Jag tror att alla känner likadant, ändå gör vi vad vi kan för att hinna med även detta. Eftersom det är ett uppdrag vi har som lärare.

Jag har kommit i kontakt med Insiktsfabriken och var tvungen att se hur diskussionerna går hos dem. På deras webbsida hittar jag direkt något som berör oss. Ett av inläggen handlar nämligen om hur vi möter behovet av IT i skolan och jag får uppmaningen att fundera på hur mina arbeteplats är förberedd för detta.

"Har ni...

- ...en tydlig vision om vad ni vill uppnå med förändringen?
- ...specifika och mätbara mål?
- ...tagit hänsyn till den befintliga organisationens styrkor och svagheter?
- ...dokumenterat vad processens förändringen har resulterat i så att den är tydlig för alla inblandade?
- ...har ni gjort de investeringar som krävs?
- ...hur ser er uppföljning ut?
- ...en metod som får förändringen att förstå?"

Det var en lång lista med frågor. Frågor som tyvärr har svar som inte är allt för positiva. Svaren kräver ett engagemang och kunskap genom alla nivåer i verksamheten. När den inte finns, så är förutsättningarna rätt jobbiga. Jag kan vara förberedd vid mitt skrivbord, leda mina elever genom kursen på ett bra sätt, men överblicken och planeringen för hela verksamheten måste någon annan hålla i och se som viktigt.

Vi har väldigt mycket att arbeta med. Jag säger inte mer än så. Men visst är det så. Vi har oerhört mycket att arbeta med för att vara förbredd för den elev som kommer och kräver It-kompetens hos sina lärare. För att inte prata om IKT-kompetens.

En liten fredagstanke

Jag säger ofta att jag sitter och rättar elevtexter. Men det gör jag inte. Jag sitter och kommenterar elevtexter. Det kan låta som en skitsak, att hålla isär dessa två. Men det är det inte. Det är en gigantisk skillnad i hur jag ser på eleven och dennes kunskaper och lärande.

Så, från och med nu ska jag sluta säga saker som jag inte menar. Det är ingen liten uppgift det! Inte heller att välja elevsyn är en skitsak, men var och ens uppgift att göra.

Om det här med reglerad arbetstid

I fredags hade vi gruppdiskussioner om det här med reglerad arbetstid som i diskussionsunderlaget beskrevs som en känslig fråga, eller något åt det hållet. Jag hamnade i ett bra gäng, där vi diskuterade. Inte hett, men småvarmt och det var en bra stund tillsammans med kollegor som jag träffar alldeles för lite. Det var en fredagseftermiddag där jag gick hem med en bra känsla i kroppen.

Såklart snurrar de här tankarna nu. Jag är ju liksom fröken Rättrådig själv, och tycker att det är alldeles solklart att jag är på jobbet mina timmar, 40 i mitt fall med semestertjänst och 35 timmar i de fall där ferietjänsten är fallet. Min arbetsplats på min arbetstid. Enkelt och tydligt.

Men så kommer det här jobbiga. Och självklara. Det här med elevperspektivet. Jag jobbar visserligen en kväll i veckan till 20.00, men vad är det som säger att min arbetstid som för det mesta är på vanlig kontorstid, är det som passar eleverna bäst? Kanske borde jag finnas tillgänglig fler kvällar, och senare, för att det är då eleverna behöver handledning. Och helger detsamma.

Så frågan är om elevperspektiv betyder att jag ska vara tillgänglig (så gott det går naturligtvis) när de behöver mig, eller om elevperspektiv betyder att de ska anpassa sig till ett rådande arbetstidssystem som de förr eller senare möter i andra sammanhang.

Nu suckar jag lite - varför kan det aldrig vara enkelt? Och ler lite - för då hade jag inget att blogga om, eller hur?

Bildkälla: www.fotoakuten.se

IKT-kompetens hos lärare

Under dag två på registreringen har jag fått lite tid att uppdatera mig på forskning inom skola och IKT. Det är lätt gjort genom att läsa in sig på bloggar med omvärldsfokus. Skönt när andra gör jobbet och man bara blir serverad. Nu har jag uppdaterat mig på lite amerikansk forskning kring vad studenter tycker om lärares IT-användning i undervisningen. Mycket intressant resultat. Studenter är inte nådiga i sin kritik.

Studenter uppskattar att lärare lägger ut sitt material på nätet, att de finns tillgängliga på Skype och att de deltar i nätdiskussioner. Det de kritiserar är att lärare använder tekniker som de inte behärskar eller att de blir helt beroende av dem. Är det ett verktyg som plötsligt inte fungerar, så kan inte läraren improvisera.

Håll i er nu... Det som irriterar mest är för långa PowerPoint-presentationer som har för många bilder. De är dessutom helt överfulla med text, som läraren verkar behöva där för att veta vad de ska säga. Studenter anser att detta är slöseri med deras tid. I det fallet skulle ju läraren kunna dela med sig av presentationen och studenten kan sitta i lugn och ro och ta del av den.

Det är mycket vi har att diskutera och för lite tid. Men förr eller senare kommer elever få nog och vi måste göra något. Frågan är om det inte är rektorns uppgift att ge utrymme för ett sådant arbete. Då förutsatt att de håller sig uppdaterade, så klart.

Vill du läsa mer om detta, och mycket annat matnyttigt kring skolans värld, så besök Alastair Creelmans blogg, Flexspan. Vill du läsa om det som mitt inlägg handlar om, så kan du hitta det på samma blogg.

Vuxna, javisst, men inte utbildade

Ett argument som används ofta här i huset (Komvux Örebro that is) är att våra elever minsann är vuxna och därför ska de kunna ta ansvar.

Ja, visst är de vuxna. På många sätt. De kan vara erfarna, visa, föräldrar, socialt kompetenta och belästa. Men faktum är att många av våra elever inte har gått gymnasiet. Alltså är deras utbildningsnivå att jämföras med en 15-årings. Såklart att vi ska behandla dem som vuxna. Såklart att de ska få utnyttja alla sina andra kompetenser i sitt lärande. Såklart att vissa lär sig mycket fortare av att de är erfarna och mogna. Men. Men vi kan inte förvänta oss att de har studievana bara för att de är vuxna. Vi kan inte förvänta oss att de är källkritiska bara för att de är vuxna. Vi kan inte förvänta oss att de är motiverade, strukturerade och studietekniskt förberedda bara för att de är vuxna. Det är nämligen saker man LÄR sig, inte som kommer automatiskt med åldern.

Så, nu vill jag att vi fokuserar på vad vi kan bidra med i deras lärande så att de så smidigt som möjligt kan ta till sig dessa kompetenser och kan utveckla de andra färdigheter de behöver för att klara sina studier. Sluta tjata om att de är vuxna. Ansvar kommer med träning, inte med åldern.

Om bedömning

Det finns mycket klokt att läsa om bedömning, och det diskuteras nu mest kring begreppen summativ och formativ bedömning. Du kan börja din läsning på Skolverket. Som den diplomat jag är (jag måste verkligen börja använda smileys i mina bloggposter), hittar jag plats för båda bedömningsformerna. Såklart hoppas jag att alla pedagoger därute vet vad begreppen betyder, och att oavsett vilket/vilka sätt de använder så kan de motivera och argumentera för sin sak.

Personligen tycker jag att det under terminen ska fokuseras på formativ bedömning, men att vi i slutänden måste vara tydliga med även den summativa. Så, inget kontroversiellt eller uppseendeväckande. Men (och här kommer min mindre diplomatiska sida), lärare som efter fyra veckor lämnar tillbaka ett prov med kommentaren "G" har inte inte gjort en formativ bedömning. Den har inte heller gjort en summativ bedömning ("En bedömning med avsikten att ta reda på vad eleven lärt sig har ett summativt syfte /.../" http://www.skolverket.se/sb/d/3726). Eleven vet bara vilket betyg den har fått på provet. Eleven vet inte vad i provet som var i enlighet med målen. Eleven vet inte vad i provet som var rätt, och vad som eventuellt var fel. Eleven vet inte om den är på rätt väg i sina resonemang. Eleven vet med andra ord ingenting om sin prestation. Annat än att läraren tycker att provet når godkänt. Några elever tycker inte att det här är okej, andra kanske tycker att det räcker gott och nöjer sig. Jag tycker inte att det är okej. Jag hoppas att Skolsverige inte nöjer sig.

#digidel2013

Igår hade vi förmånen att få vara med på lanseringen av Digidel2013. En kampanj för digital delaktighet i Sverige. Det är 22 partners som har gått samman för att göra gemensam sak. Det är allt från Folkbildningsförbundet och Kungliga biblioteket till Seniornet Sweden och ABF Östergötland, som har engagerat sig. Det är dags att fler människor får möjligheten att bli delaktiga i den del av samhället som finns ute på Internet, de digitala tjänsterna.

Två av kampanjens motton är att digital delaktighet är en förutsättning för en väl fungerande demokrati och att digital delaktighet är en angelägenhet för alla i samhället. Motton som vi direkt tog till oss och plockade ner i den verksamheten vi arbetar i.

Skolans representanter var få. Det fanns några privata gymnasieskolor och universitet representerade på lanseringen, men våra likar lyste med sin frånvaro. Om detta berodde på att Digidel2013 inte varit drivande att nå oss, eller att vi valt att ställa oss utanför, får vara osagt. Men förvånande var det. Vi har lika stort ansvar att öka på den digitala delaktigheten som alla andra instanser som möter Sveriges befolkning. Vi är dessutom pedagoger och vet hur man på bästa sätt utbildar människor.

Att inte ha möjligheten att vara digitalt delaktig utestänger mig från att utföra mina demokratiska rättigheter. En uppfattning som inte kunde framföras tydligare från scenen både av pensionärsförbund, bibliotekspersonal och inbjudna politiker. Det föll dessutom rätt ner i knät på oss. Vi i skolvärlden är en del av detta och måste bedriva en verksamhet där våra elever får med sig all den kunskap de behöver för vidare studier och yrkesliv. Ett av våra uppdrag är att ge elever vertyg för det samhälle de lever i. Då behöver de även få utbildning i att vara digitalt delaktiga.

Lanseringen sändes även live på Digidel2013´s webbplats, då det var många som ville följa samtal och diskussioner över nätet istället för på plats. Det gick även att twittra om det som sades på scenen eller diskuterades i grupper, vilket visades på storskärm. Du kan i efterhand följa detta genom att klicka dig in på #digidel2013. Vill du se vad Sarah och jag skrev under eftermiddagen, eller varför inte bara följa oss på Twitter, så hittar du oss här: Mia och Sarah. Du kan även se bilder från eftermiddagen på Johan Langes fotostream på Flickr.

Det är detta som är digital delaktighet, att på nätet kunna ta del av en lansering innan, under och efter den sker. Hur digitalt delaktig är du och hur digitalt delaktiga gör du dina elever? Det är dags att även vi tar vårt ansvar och ser till att förbereda våra elever för hela samhället och inte bara några delar av den. Nu ska vi sätta oss ner och se hur den verksamhet vi bedriver kan hjälpa elever att öka på sin digitala kompetens. Hur kan vi dra vårt strå till stacken i denna kampanj?

/Mia

I väntans tider

December är ju en väntan. Advent betyder ju ankomst. Många av oss väntar på annat än Herrens ankomst numera. Det är glögg, knäck, Alladin och inte minst lite ledighet. Men i år är ju vad man kallar en arbetsgivarvänlig jul och med det menar man att det är många svarta dagar och få röda.

Som student har man inte riktigt det lyxproblemet att fundera över om dagen är svart eller röd. Studierna hänger som ett ok, lätt eller tungt, över ens axlar mest hela tiden. Jag vill ändå hoppas att du, och jag, kan jobba på ordentligt i december så att det frigörs ett par dagars rejält lugn. Det där med dricka och godis klarar vi nog av att klämma in ändå, men vilan - den livsviktiga vilan - måste var och en själv ta ansvar att skapa utrymme för. Jag unnar dig det. Jag unnar mig det. Nu kör vi!

För mycket information

Jag vet inte om jag drunknar eller flyter. Då pratar jag om informationsflödet alltså. Ibland känns det som att jag lyfts och flyter på en härlig våg av tips och idéer från andra pedagoger och IKT-intresserade runt om i landet.

Ibland får jag bara ångest över allt jag inte kan, hinner med eller faktiskt struntar i. Jag vill ju inte att just mina elever ska gå miste om något. Jag vill lära mig allt!

Och i vanlig ordning kopplar jag till dig, kära elev och kollega. Vad händer när jag lägger upp samma information till dig på ett, två och kanske till och med tre ställen? Dessutom ser jag noga till att förmedla informationen muntligt när vi ses också. Ser jag till att du verkligen får informationen och inte kan missa den? Eller fyller jag bara på informationsglaset som inte bara är halvfullt utan överfullt? Dränker jag dig eller lyfter jag dig ovanför ytan?

That is the question!

Solsemester in i studenten

Det var ett tag sedan jag skrev på vår blogg nu. Sarah har fått hålla den uppdaterad. Jag har liksom inte hittat något ämne. Men nu...

Brinellgymnasiet i Nässjö har problem. Eller ja, det är väl skolans anställda som har problem. Halva skolans elever, alla i avgångsklasser, har dragit till Cypern och Turkiet. Närmare tvåhundra elever. Skolan har försökt att hindra dem genom att lägga studenten en vecka tidigare än vanligt. De har även uttryckligen sagt att eleverna är förbjudna att åka.

Jag måste erkänna att jag förvånas och imponeras. Jag förvånas över skolans inställning och jag imponeras av tvåhundra elevers sätt att lyckas samordna en resa på detta sätt. Jag är klart medveten om att eleverna självklart har resan som ett sätt att verkligen fira av studenten. Jag förstår även att många av dessa elever skulle behöva vara hemma och bli klara med en del kursen som de ligger efter med. Men ändå...

Varför integrerar inte skolan denna resa i sin utbildning? Varför ser de inte till att delar av undervisningen fram mot avresa är en förberedelse? På det sättet kan de se till att eleverna inte bara "smiter" från arbete, utan faktiskt tar med sig arbete till utlandet. Varför förbjuder man elever att åka? Hur tror man att det ska kunna hjälpa? Förbud.

Sedan kan man så klart fundera över föräldrars inställning, syftet med resan, hur man får ihop pengar till den... Det är många frågor som kvarstår, men det är inte de jag funderar på idag. Sarah och jag vill gärna se oss som de som har eleven i första rum. Vi vill arbeta för elevens bästa. Ibland kan det leda till att vi binder ris till egen rygg, men vi kämpar vidare. Vill vara där för eleven.

Jag skulle vilja säga att de som arbetar på Brinellgymnasiet inte arbetar med fokus på eleverna. Inte denna vecka. Då skaffar de förbud istället för att integrera sig med elevernas planer. Det låter väldigt korkat i mina öron och väldigt opedagogiskt. Varför inte vara en del av det som sker och inte utesluta sig från det? Då skulle elevernas sista veckor innan studenten bli ett mer tydligt minne att ta med sig vidare i livet och inte ett suddigt som faller i glömska.

Detta med bilder...

flickr typewriter typo?!
Originally uploaded by bitzi☂

Vi har under en tid nu försökt att förstå oss på detta med copyright på bilder på nätet. Det är en djungel och hela tiden hittar man säkra röster om hur det är, men de talar mot varandra. Vi vet att bilder på google är klädda i copyright, vilket innebär att vi inte får använda dem för något eget bruk överhuvudtaget. Men hur är det med Flickr? Mourgefile? Får man använda dem som man vill?

Svaret vi så här långt har kommit fram till är att, nej, det får man inte. Däremot så finns det väldigt många bilder som det är fri tillgång till. Fotografer kan genom creative commons tala om hur de vill att deras bilder ska användas. Bilden i detta inlägg är en sådan bild och det är därför det finns en källa kopplad till den.

Så hur ska vi tänka? Med det sunda förnuftet, måste jag nog säga. Lika lite som jag vill att folk ska kliva in och plocka mina tulpaner i trädgården, lika lite vill jag att de hur som helst använder mina bilder på Flickr.

Hur ni gör utanför skolan är helt och hållet upp till er, men när det gäller skolarbete så var noga med källan även när det gäller bilder. De som är satta under copyright är inte till för att användas hur som helst. Leta då istället upp en bild där du har en fotograf som faktiskt vill att ni använder bilden. Varför inte besöka Creative Commons, för att skapa dig lite mer kunskaper i ämnet?

http://www.creativecommons.se/

Att skälla eller inte skälla, det är frågan

När vi lärare hade studiedag, föreläste en kvinna vid namn Margareta Normell för oss. Hon pratade om den förändrade yrkesrollen för oss när vi har gått från en lydnadskultur till en ansvarskultur. Ett av de konkreta exemplen hon tog upp, och som skapat en del diskussioner i huset, var om lärare som stänger (och låser) dörren när lektionen startat.

För oss känns det väldigt främmande. Men vi vet ju att det irriterar kurskamraterna (och oss också för den delen) när det dräller in folk upp till en timme efter utsatt tid. Emellanåt uppmuntrar elever oss att säga till dem som kommer försent. Vi resonerar mer utifrån att det faktiskt kan finnas legitima skäl till att komma försent någon gång. Vi tänker också att det är var och ens ansvar att lära sig passa tider. Det är också eleven själv som missar viktig genomgång när denne kommer försent. I våra klassrum är dock eleverna så himla trevliga och hjälpsamma, att de snabbt sätter in den sent ankomna i det arbete som pågår.

Men vad tycker du? Är det respektlöst att komma försent? Är det respektlöst av oss att inte säga till (för dem som kommer i tid)? Eller är det inget problem alls, egentligen?

Peptalk

Vid den här tiden på terminen börjar det bli körigt. Det är många uppgifter som ska lämnas in, och kanske ligger du redan efter med något. Något ämne har prov, och du borde läsa den där romanen. Eller vänta, först vill du jobba med matten. Nej, du måste gå ut med hunden också. Till råga på allt blir din bästa kompis sjuk och behöver hjälp. Det fattas bara ett datahaveri. Och där kom det!

Om du känner igen dig i ovanstående beskrivning, helt eller till viss del, så gäller det att bita ihop nu. Det blir bättre. Om du bara inte väntar till i morgon med att göra arbetet. Använd dina kurskamrater för stöd och peppande snack. Använd din lärare, hon/han ska kunna förklara en gång till och kanske förklara på ytterligare ett sätt, så att just du förstår bättre. Utmana dina lärare. Utmana dig själv. Ta i en gång till. Gör lite mer än så gott du kan. Gör allt du kan.

Belöningen ligger där framme. I maj, med sol, värme och utomhuskaféer. Det kommer, jag lovar.

Och kaffet är mycket godare om du har nått dina uppsatta mål.

Tänk en gång till...

I gårdagens NA kunde man läsa att två studenter på Örebro Universitet blivit avstängda på grund av fusk. Tjejen hade låtit sig "inspireras", som hon uttryckte det, av något en annan skrivit och använt det som mall i en del av en uppsats. Resultatet blev plagiat och hon blev avstäng under sex veckor. Killen hade kopierat en annan students prov och på så sätt åkt dit för fusk. Är det ovanligt att sånt sker? Nej, det blir tyvärr vanligare och vanligare.

Känner du igen dig på bilden? Sitter du sena kvällar och nätter och arbeta fram material att skicka in till dina lärare? Jag vet att det är många som gör det. Oavsett vad det är som tar den vakna och pigga tiden i anspråk, så sitter studenter och arbetar i mörker. På natten. Hur fungerar du denna tid på dygnet? Är du tillräckligt vaken, så att du inte gör samma misstag som studenterna på Örebro Universitet?

Det blir allt vanligare att vi upptäcker elever som har varit ute på nätet och kopierat och klistrat in andras ord i sina egna arbeten. Brukar du gå in till en okänd granne och ta för givet att allt i hans hem är ditt? Att du har fri tillgång till hans saker? Nej, självklart inte. Samma regler gäller på nätet. Det du själv inte har producerat är inte tillgängligt för dig på annat sätt än genom läsning eller hänvisning till skribenten. Texten tillhör någon annan och du lånar den genom att tala om det. Den är inte din, om du inte ser till att skriva om den i egna ord.

Det är nu på Komvux som du har alla möjligheter i världen att lära dig detta. Vi tolkar ofta plagiat som okunskap och inte som rent fusk. På Sveriges Universitet är förhållningssättet ett annat. Tjejen som lät sig "inspireras" kanske inte var medveten om vart gränsen går. Följden för henne är avstängning från undervisning, föreläsning, prov o.s.v. i sex veckor. Förödande.

Så min fråga är: Har du koll på dina källor? Har du t.ex. koll på hur du får använda texter som finns här på vår blogg? Om inte, ta reda på det så att du inte av misstag hamnar i problem med upphovsrätten. Det kan bli förödande.

Höstfunderingar

En blogg som inte uppdateras är ingen blogg, utan en bild av två lärare som glömmer bort att fokusera, som stressar. Jag gillar inte när min stress går ut över eleverna. Att bloggen inte uppdateras, kan nog många av er stå ut med. Kanske till och med strunta i. Men när jag inte hinner lyssna, läsa och peppa, då är det inte roligt längre.



Det händer alltid ett par gånger per termin. Den här gången är jag glad att jag lärt känna eleverna innan högarna hopade sig alltför mycket. Ni vet vem jag är. Jag vet vilka ni är. Och förståelse går i båda riktningar. Till en viss gräns förstås. Jag tar inte vilka ursäkter som helst. Du som elev ska inte drabbas av min arbetsbelastning hur länge som helst. Och då är vi där igen, vid mötet. Vi måste mötas för att förstå. Prata. Kommunicera.



Och nu när högarna är något mindre ska jag lyssna på dig som vill prata.

Något annat

Det hör egentligen inte hit. Men jag kan inte låta bli att skriva om det ändå. I dag är det trettio år sedan barnaga förbjöds i Sverige. Det är en hisnande, kväljande och arbetsam tanke. Det betyder att mina föräldrar kunde ha slagit mig utan att i lagens mening ha gjort något fel. Det betyder att barn som blev slagna inte hade rätt att protestera.

Men en lag gör ju inte att något försvinner. Det vet vi. Så det vill jag att du också tänker på i dag. Inte för att du slår dina barn, utan för att det finns ett gränsland i vad som är vad. Vi har alla olika gränser. Våra barn möter olika vuxna med olika gränser. Jag vet egentligen inte vad jag vill säga, annat än att vi måste prata om det här. Använda våra tankar och språk för att komma fram till ett mycket mindre gränsland.

Tider och ansvar
Jag har suttit och diskuterat elevers förmåga att passa tider, inte prata i mobil under lektion och inte sitta och prata när andra har ordet. Jag trodde, antagligen i min enfald, att problem som dessa inte skulle finnas i en verksamhet med vuxna människor. Så var inte fallet. Det får mig verkligen att fundera...

Vi utbildar vuxna människor ett steg närmare en utbildning, som senare ska ge ett arbete. Det är i denna process, att en dag stå vid en dörr som leder in i en arbetsmiljö, som vårt arbete strävar. Även om det är indirekt i vissa avseenden. Hur ska det då gå om denna vuxna människa inte står vid denna dörr i tid? Sitter på arbetsplatsen och pratar i mobil? Inte lyssnar på sina kollegor? Går innan arbetsdagen är slut?

Jag kan bara vara tacksam att jag har elever som kommer till mitt klassrum med denna kunskap i bagaget. Det är ytterst sällan som det är svårt med tider. Visst, en mobil kan ringa vid tillfällen, men minen hos den eleven säger ofta mer än vad en tillsägning skulle göra. Dessutom smyger sena elever in på ett respektfullt sätt. Det är inte så i alla komvux klassrum. Det är förvånande. Mycket förvånande. Vart har det gått fel?

Mia