Om elevuppgifter som blir vettiga

Jag förbereder en workshop jag ska ha med andra lärare. Det handlar om att internet och teknikens naturliga plats i undervisningen kan skapa mer relevanta uppgifter för eleven. Och därmed ett vettigare lärande. När jag nu exemplifierar med konkreta kursexempel, ser jag att mina uppgifter inte alls är särskilt coola, rörliga och it-flashiga.

Men, de är relevanta. De är vettiga. Och utan verkligheten i mitt klassrum (IRL och på nätet) hade de inte varit relevanta. Så även om uppgifterna utförs i klassrummet som muntliga redovisningar eller som text i dokument eller blogg, och ser traditionella ut, är förutsättningen för dem att eleven har tillgång till den verklighet som skolan befinner sig i. Alltså världen. Internet är en stor del av världen. Många av mina uppgifter skulle gå att lösa utan teknik och internet. Men relevansen skulle försvinna. De skulle bli skolprodukter.

Utan tekniken skulle allt bli så situationsbundet. Att ta del av kurskamraternas upplevelser av en roman skulle bara ske i klassrummet, vid särskilda tillfällen. Nu ligger de på en blogg, att läsas när som helst. Hur många gånger som helst. Av hur många som helst. Att muntligt presentera om språkvariationer i Sverige, skulle bli väldigt historiskt om eleverna inte kunde hitta aktuella exempel på nätet. Deras arbeten blir mer nu.

Jag ska bli bättre på att de muntliga arbeten som eleverna gör också ska delas för fler att se. För de är så bra, de är en del av verkligheten.

Så, har jag nått ett omdefinierat lärande? Nej, men jag är på väg. Arbetet är relevant och nu ska det delas ännu mer. För det är i delningen med andra som det verkligen händer. Och när vi gör det, kommer uppgifterna att förändras. Alla små steg tillsammans ger ett bättre lärande.

I praktiken och i teorin

Ibland hittar man så pass kloka ord, så man inte ser att man kan annat än bara citera dem. Det ska jag göra nu. Jag håller mig uppdaterad på vad som händer inom IKT-världen genom att följa kloka människor på Twitter. Jag är mer intresserad av vad folk har att säga där, än någon annanstans. Nu fick jag en länk till IDG.se, som själva säger sig vara Sveriges och världens största mediehus för it, teknik och affärer. Där har de idag publicerat en mycket intressant artikel om it i skolan.

Maria Stockhouse, som skrivit artikeln, menar att skolan måste hjälpa eleverna att höja sin digitala kompetens. Hon säger vidare att om våra elever ska rustas för framtiden, så måste kunskaper i it vara en del i utbildningen. Hon plockar fram orsak efter orsak till varför detta är ett måste. Vi ökar på den digitala kompetensen i samhället, motarbetar klyftor, står oss bättre mot resten av världen, förenklar administration och kommunikation...

"I praktiken behövs en infrastruktur som ger varje elev och lärare en dator och tillgång till fungerande nätverk och support. Självklart krävs också skickliga pedagoger som kan använda tekniken och nätets innehåll på rätt sätt. Vi som leder skolan, både nationellt och i varje kommun och skola, behöver en it-strategi. Det ställer krav på lärarutbildningarna att rusta lärarna för en digital skola. Det ställer också krav på skolans huvudmän att stärka it-kompetensen hos befintliga lärare." (Artikel)

Det är så sant som det är sagt. Jag önskar att vår verksamhet ännu mer kunde föra en it-strategi, som är tydlig och klar. Inte bara att Sarah, som är vår it-strateg på skolan, driver detta. Det måste göras mycket högre uppifrån. Men det förutsätter att det sitter folk på de stolarna, som har kompetensen. Nu, de måste ha den nu. De måste ligga före , eller iallafall på samma nivå som den som finns i verksamheten. De måste utbilda sig som alla andra i verksamheten. Annars kan de inte leda utvecklingen.

Det är självklarheter. Jag vet. Men ändå. Hur ser det ut?

Ett fiasko även hos oss?

Internationella undersökningar visar att eleverna på svenska skolor halkar efter. Det är till och med så pass illa att den pedagogik som bedrivs på svenska skolor är ineffektiv. Den senaste PISA-undersökningen visar att svenska elever blivit ytterligare sämre under 2010. Framför allt då det gäller läsförståelse, matematik och naturkunskap.

Ser vi på avhandlingar som skrivits i Sverige under de senaste tio åren, så är det enbart en handfull som har varit inriktade på att undersöka fungerande pedagogik i klassrummet. Allt detta kan ni läsa om på Skolvärlden.se. Det är rätt alarmerande. Hur ska vi lärare då kunna fortbilda oss och se till att skapa bättre förutsättningar för inlärning i våra klassrum?

Professor John Hattie i Nya Zeeland har undersökt på vilka sätt vi kan höja elevers prestationer. Han har gjort en lista med tio punkter där han anser sig ha sett en ökad prestationsnivå på elever.

1. Strukturerad utvärdering av enskilda lärare.

2. Lärare får video-feedback på sin undervisning.

3. Snabbare undervisning för snabba elever.

4. Insatser som minskar störande beteenden i klassrummet.

5. Omfattande stöd till elever med inlärningssvårigheter.

6. Feedback från lärare till elev.

7. Goda relationer till elever och lärare.

8. Undervisning utspridd i tid. Inte blockundervisning.

9. Meta-kognivita strategier för inlärning, t.ex. minnesträning.

10. Direkt undervisning, alltså klassisk katederundervisning.

I

I botten på denna lista, som till och med kan ha en negativ effekt på inlärning, ligger saker som mentorskap och helordsmetoden vid inlärning. Du hittar även denna sammanställning på Skolvärlden.se. Ett ord i rubriken på artikeln är fiasko, vilket då hänvisar till vår oförmåga att få fram vetenskapliga underlag för oss lärare att fördjupa oss i och ta lärdom av.

I

Så hur har vi det då på Komvux i Örebro? Har vi blockundervisning? Har vi mentorskap? Får vi en strukturerad utvärdering av vad vi gör i våra klassrum? Läser vi den vetenskap som trots allt står oss till buds? Arbetar vi med katederundervisning? Står vi redo att ta emot de elever som inte tog sig genom grundskola och gymnasiet och kan ge dem en mer passande pegagogik inriktad mot effektiv inlärning? Är det någon som har helikopterperspektivet och kan se helheten?

Det är många frågor. Dyker det upp några svar? Vidare frågor? Det är dags att börja diskutera vad vi gör och öppna upp våra klassrum. Inte för att visa vad som eventuellt inte fungerar. Jag skulle vilja titta in i klassrum där pedagogikens lampa lyser flitigt. Ett klassrum som ger mig sprudlande energi att ta med in i mitt eget. Bjuder ni in mig?

/Mia