MC-kort ger perspektiv

Idag har jag gjort teoriprovet till mitt kommande mc-kort och klarat mig. Men det har varit en process som är helt klart har givit mig perspektiv på detta med att studera. Jag drog igång arbetet med att plugga in teorin genom att läsa handboken. Från pärm till pärm läste jag genom boken och stannade inte vid något oklart. Bara rakt genom. Gav det mig ett bra resultat? Det gav min en överblick över det jag måste lära mig.

Sedan började jag att plugga in det hela bit för bit samtidigt som jag övningskörde och studerade min mc för att se det hela i verkligheten och inte bara i teorin. Jag kände att jag sökte mig fram på vägar jag inte hade en aning om hur de skulle ta mig fram till målet. Ett godkänt kunskapsprov. Men jag fortsattte.

Sarah och jag har ofta diskuterat hur man ska kliva in i en kurs. Vad som är den bästa ingången i den. I min kursbok börjar första uppslaget med att ge mig korta instruktioner kring volt, ampeire, kilowatt... Jag läser och läser de första tre stycken som står och det går inte att förstå. Jag vänder mig till maken och frågar honom om han kan det hela och förklaringen kommer flytande.

Det är uppenbart att det inte går att komma åt en ingång i en kurs som passar alla. Det är en omöjlighet. För en del kommer den att starta upp med helt omöjlig fakta. För andra kommer den med fakta som redan ligger i ryggraden. Vi kommer inte att kunna göra det enkelt för alla. Inte faktamässigt. Men sättet att lära sig det hela på kan vi erbjuda genom att göra ingången bred.

Jag var övertygad om att jag inte var eleven som ville lära mig saker genom att få en fråga och bocka för rätt svar. Jag trodde inte att jag ville kontrollera min kunskap på det sättet. Jag hade fel. Det är genom att läsa frågor och genom olika alternativa svar jag lärt mig det jag nu har kunskap om.

Denna väg mot att klara kunskapsprovet till mc-kort har varit en utmaning för min roll som lärare. Jag vet nu vad elever menar när de har svårt att ta in viss kunskap, jag vet vad de menar när de säger att de bara strävar efter godkänt, jag förstår vad de menar när de behöver olika sätt att lära sig saker på. Jag visste att det var så innan jag gjorde detta. Men nu förstår jag vad det är de pratar om.

Jag har under sommaren blivit en riktigt mycket bättre lärare. Får tacka min lust till att köra mc för det.

Nya utmaningar

Idag har jag suttit i en lägenhet i Malmö, med en mac och arbetat med en ny layout på Fronter. Det har bara varit nya utmaningar rakt över. Att sitta i en okänd lägenhet hos en vän är riktigt givande och det ger mer input på ett helt nytt sätt än att sitta i en välkänd miljö. Jag har dessutom haft en mac framför mig att arbeta med, vilket jag aldrig arbetat med tidigare. Det är också en utmaning genom att hitta och förstå hur den ska användas på ett smart sätt. Det har dock gått bättre än jag trodde att det skulle göra. Jag gillar dessutom ljudet den ger ifrån sig och känslan i fingrarna av tangenterna. Som om detta inte räcker som nya utmaningar har jag dessutom arbetat med en ny layout i Fronter. Allt på en gång.

Det har varit en mycket givande dag och jag är full med nya intryck. Jag har även suttit med min vän, som arbetar med att få in invandrare i arbetslivet, och delar erfarenheter och kunskaper kring allt från socialhjälp till språkproblem. Även det gör att jag njuter av dagens innehåll. Att sedan avsluta dagen med kvällsföreställning med stand-up är inte helt fel det heller.

I morgon ska jag fortsätta med det som dagens arbete har innehållit. Kanske att jag tar mig en tidig promenad vid havet innan jag sätter igång, men sedan kommer det att ta fart igen. Denna gång i en mer bekant miljö, med en mer bekant dator och i ett mer bekant rum på Fronter. Kanske det är just så här det känns för elever som börjar att läsa på Komvux. Allt känns nytt, lite förvirrande, men ändå väldigt spännande. Jag hoppas så.

Ytterligare en förstelärares funderingar

Jag blev väldigt glad över att få en av de 10 förstelärartjänster som nu finns i vår verksamhet. Jag har haft en bra dialog med min rektor om vad det ska innebära för mig. Jag har lämnat från mig några arbetsuppgifter och ser fram emot ett par nya. Riktigt vad det blir, sparar jag på ett tag. Min rektor är med de andra i ledningen på tre planeringsdagar, så där kanske det kommer nya tankar som påverkar våra uppgifter. En kan ju hoppas!

Ett som är säkert är i alla fall att förstelärartjänsterna är ett ämne för diskussion. Förra veckan fick jag några trevliga grattis och uppmuntrade ord. Något hånleende fick jag också, och det är sorgligt, men efter flera år som IKT-pedagog är jag van. Det som förvånade mig var dock diskussionerna kring tjänsterna. När jag frågade mina kollegor vad de tänkte och varför de inte själva sökt, fick jag veta att man inte ville ha mer att göra. Oj. Ingen i min skolledning, på Skolverket eller regeringen har - såvitt jag vet - avsett att förstelärartjänsterna skulle vara på övertid. De pengar jag får för tjänsten, är ingen övertidsersättning. Jag har mina fyrtio timmar på arbetet. Det har jag haft länge, och det kommer jag att ha i fortsättningen. Jag är helt övertygad om att min rektor vet att jag utnyttjar den tiden så gott jag bara kan. Jag förutsätter att jag kan bolla med hen, om jag inte vet hur jag ska prioritera. Men om det finns kollegor som förväntar sig att jag ska jobba mer än dem, då blir jag faktiskt besviken! Jag ska kanske göra andra saker och ha ansvar för någon fråga, men det var det ingen som kommenterade. Kan det vara det man egentligen menade? Inte mängden arbete utan ansvaret?

Något som jag vet att jag ska göra - förstelärare eller inte - är att vara mentor till en nyutexaminerad lärare. Hon heter Elin och jag har träffat henne. Hon verkar jättetrevlig och superladdad. Jag hoppas att jag kan bidra med erfarenhet och kunskap - det ska bli ett verkligt roligt och lärorikt uppdrag.

Jag ska också försöka köra en 200 poängskurs (Svenska grund) ihop med en 100 poängare (Svenska 1) till stor del. Det ska bli en utmaning som heter duga! Nu ska jag våga släppa taget lite till. Jag ska vara påläst och förberedd, men ha mycket öppet beroende på vilka det är som kommer till mina kurser.

Så, oavsett hur alla detaljer landar, kommer det bli en höst som kräver mycket samtal och reflektioner. Vi ses här på bloggen alltså!

Planerar och planerar

Det är en hektisk dag, men samtidigt är den rätt lugn. Det är en konstig kombination. Jag har en elev som sitter och gör en prövning samtidigt som jag arbetar med att förbereda min kommande termin. När jag gick hem för lite ledighet i förra veckan hade jag ytterst få elever den kommande terminen och det verkade som om det såg så ut så över hela gymnasiedelen. När jag kommer tillbaka idag har detta mer än dubblats. Det ser nu ut som om jag kommer att ha fler elever än jag hade denna termin.

Det snurrar. Många frågor far omkring. Det är tur att erfarenheten sa mig att de få eleverna inte skulle kvarstå. Att jag insåg att det kommer att komma in desto fler i båda mina kurser innan terminen startar.

Jag inser även att jag i nuläget inte vet hur mycket av min tjänst som kommer att vara fokuserat till förstelärare-uppdraget. Från och med nästa termin är vi dessutom båda Sarah och jag förstelärare, tillsammans med åtta andra, och jag kan tänka mig att det kommer att skrivas en hel del nästa termin kring detta uppdrag. Men hur stort kommer uppdraget att vara, det är frågan? Vem kommer att hoppa in och täcka upp det för mig?

Det är många frågor och jag gissar att jag inte kommer att få svar på dem alla förrän det är dags för en ny termin. Det innebär att jag får lägga en bred grund och sedan se hur jag kan styra upp den i slutet av sommaren. Men vi är ju vana vid detta, vi på Komvux. Jag tycker till och med om att arbeta på detta sätt. Det gör att jag måste vara flexibel och individanpassad. Det är vad som gör oss till goda pedagoger. Så nu ger jag mig på det med hull och hår.

En ny ingång på kurserna

Nästa termin har jag bestämt mig för att ta ett nytt grepp om mina elever. Jag vill tydligare se vad de kan in i kurserna och då både muntligt och skriftligt. I det skriftliga har jag alltid haft en bra uppgift för detta, men i det muntliga har jag på något sätt valt att blunda. Men inte nu. Nu ska det till en plan.

Nästa termin ska eleverna få göra en muntlig redovisning med enbart mig. De ska få prata om vad de vill och tillsammans med någon presentationsteknik genomföra det. Jag ska fokusera på hur de framför och inte vad de framför. De kommer direkt att få en feedback och genom det tar vi ett avstamp vidare in i den muntliga framställningen genom terminen.

Jag frågade mina elever jag precis har betygsatt hur de tänker kring en sådan ingång i kursen och många kände att det skulle ha hjälpt dem mycket om de hade fått den möjligheten. Många har inte stått inför åskådare på väldigt många år och känner sig osäkra. Att då få träna på det som en ingång, och då få prata om vad de vill, tror de kommer att hjälpa mycket.

Några poängterade att vikten av att det då skapas en miljö som inte känns skrämmande eller obehaglig. Det kan vara en del elever som tycker det är obehagligt att stå inför enbart läraren. Men med rätt ingång trodde de att även de skulle få ut mycket av en sådan uppgift.

Vi får se vad mina kommande elever tycker...

Bildkälla: https://flic.kr/p/7Mzmhm

Sarah kompetensutvecklar

Det är lite då och då jag får se Sarah på scenen. Idag har hon genomgång av nya och gamla saker i Fronter. Det kommer att till hösten bli en ny Inlämningsmapp och även en ny rumsmall. Det är roligt att se henne engagerad och i fart. Hon är även snabb på att svara på frågor och frågorna är många och genomtänkta. Det är en engagerad grupp kollegor med många frågor. Är det smart att återanvända rum? Är det lätt att spara ner från portfolion? Hur ändrar jag inställningar kring datum? Frågorna är adekvata och svaren tydliga.

Jag funderar

Jag sitter i Stockholm och Folkets hus på ViS-konferensen. Jag tycker att konferensen har börjat mycket bra. Det har diskuterats hur vuxenutbildningen ser ut idag och hur man tror att den kommer att se ut 2030 och jag tror som visonerna av de kunniga. Gymnasieskolan kommer att få svårt att få genom alla elever och det gör att vuxenutbildning kommer att vara ännu viktigare. Vi kommer att ha mycket att göra och jag hoppas att vi kommer att vara rustade för det.

En undersökning redovisades av Kairos Future, som har undersökt genom frågeformulär hur elever, lärare och ledning ser på dagens vuxenutibildning och det var mycket intressant att få ta del av. Elever är generellt mycket nöjda med sina studier. De är framför allt nöjda med sina egna insater i sina studier. Det de ifrågasätter är lärarnas pedagogik och sätt att bedriva undervisning. De driver även sina studier, ju högre upp de kommer inom vuxen utbildningen, med fokus på högre studier. Ett intressant resultat, men när man sedan kommer till lärarnas bild blir det mycket mer intressant.

Lärare är mest nöjda med sin pedagogik, sätt att bedriva undervisning och ämneskompetens. De tycker att elevernas egna syn på sina studier är det som är det största problemet och då framför allt för att de inte har tillräckligt med förkunskaper. De driver även generellt undervisning med fokus på elevernas kompetens och förmåga att få ett språk som gör att de kan integrera sig i samhället. De är alltså inte alls fokuserade på det som eleverna fokuserar på. Lärarna stannar kvar där SFI-elever fokuserar. Men när det letar sig upp i utbildningen ändrar de sina glasögon, men läraren gör det inte.

Gruppen med femhundra personer här inne i aulan skrattade när studenten är missnöjd med lärarens pedagogik och läraren till 97% är nöjd med den. Jag skrattade jag med. Men nu ser jag åter igen att vi har så väldigt mycket att jobba med. Så väldigt mycket. Det är bara att sätta igång. Men hur?