Höstfunderingar

En blogg som inte uppdateras är ingen blogg, utan en bild av två lärare som glömmer bort att fokusera, som stressar. Jag gillar inte när min stress går ut över eleverna. Att bloggen inte uppdateras, kan nog många av er stå ut med. Kanske till och med strunta i. Men när jag inte hinner lyssna, läsa och peppa, då är det inte roligt längre.



Det händer alltid ett par gånger per termin. Den här gången är jag glad att jag lärt känna eleverna innan högarna hopade sig alltför mycket. Ni vet vem jag är. Jag vet vilka ni är. Och förståelse går i båda riktningar. Till en viss gräns förstås. Jag tar inte vilka ursäkter som helst. Du som elev ska inte drabbas av min arbetsbelastning hur länge som helst. Och då är vi där igen, vid mötet. Vi måste mötas för att förstå. Prata. Kommunicera.



Och nu när högarna är något mindre ska jag lyssna på dig som vill prata.