Bara lite lunch

Jag har ofta ett motstånd att ta mig tiden att äta den där lunchen. Jag tycker aldrig att det är speciellt gott och jag har sällan så mycket tid för den. Eller är det så att jag aldrig har något att äta och inte tar mig tiden? Hm, jag tror att uppfattningarna går isär i mitt arbetsrum...

I ert fall kan det dessutom vara så att ni har en inklämd lunch mitt i en lektion. Det kan inte heller kännas så rofyllt att då sätta sig ner och äta den där behövliga måltiden. Jag kan ibland önska att lunchen vore lite mer underhållande och kul. Inte bara ett tillfälle att tysta den hungriga magen. Jag vill ha ett tillfälle att fylla på batterierna för att orka med att arbeta vidare. Ge mig ny energi.

Jag skulle väldigt gärna att min lunch, bara någon gång ibland, kunde bli som klippet här ovan. Hur mycket energi skulle vi då inte ha vidare in i eftermiddagen? Att sedan få göra något liknande på mina lektioner skulle dessutom ge dem pricken över i. Men det skulle inte bli genom sång. Det kan jag garantera... Nej, nu måste jag jobba vidare. Eller vänta nu, är det dags för lunch?