Omsprungen sedan länge

I en av Svenska A-kursens uppgifter ska eleverna skriva en debattartikel inom ämnet sociala medier. Ett brett ämne med andra ord, och för en del har det krävts lite faktasökning för att få mer kött på benen. När jag lade fram ämnet på lektion och gav som exempel vad man kunde skriva om, pratade jag om Facebook och huruvida det är så smart att lägga ut allt möjligt om sig själv. Jag pratade också om några bloggare och deras - i mina ögon - rätt så ointressanta inlägg. Vi kom också in på detta med beskattning av bloggarnas "presenter", som just i de dagarna var i debattluften.

När sedan elevernas debattartiklar trillar in, så handlar de flesta om det positiva med användandet av sociala medier. Och jag blev så glad att eleverna inte hakade på deras gnälliga lärare, som ibland agerar närmast likt en dinosaurie, utan att de valde att gå den positiva vägen.

Själv är jag en förhållandevis flitig nyttjare av sociala medier. Undrar vad i min lärarroll som då talar om för mig att jag ska ha en gnällig inställning till dem gentemot eleverna? Kritisk, javisst, men för det kan man vara positiv. Ligger det tunga traditioner i min yrkesroll som jag inte kan frigöra mig ifrån och som får mig att agera som en dinosaurie? Förmodligen. Tack då, kära elever, för att ni hjälper mig att inse att dinosaurierna faktiskt dog ut för länge sedan.