Sportmetaforer

Att jag gillar att skriva i liknelser och bilder är ju ingen hemlighet. Att jag gillar när andra gör det är inte heller så konstigt. Någon som känner mig mycket väl, menar att det är för att jag gillar att krångla till saker och tycker att jag borde tala ur skägget (ja, idiom, hur kul är inte de?). Och det är nog sant, jag borde gå mindre omvägar. Men när det kommer till språket, så är det ju språkets djungler som skapar känsla och djup.

Sportmetaforer är inte kända för sitt djup men kan vara nog så talande. Kanske mer direkta än tillkrånglade. Kanske till och med förenklar. Jag skulle vilja testa om mina kollegor förstår det här:

Att bedriva utveckling innebär att alla spelare måste vara på plan. Några forwards, några mittfältare och ett par stadiga backar. En blixtsnabb målvakt kan göra under för klättringen i tabellen.
Men att några är på plan, några på avbytarbänk, några på läktaren och en handfull hemma i soffan betraktandes matchen på tv - nej, det går faktiskt inte.