torsdag 14 augusti 2014

Två övningar på terminens första pass med Svenska 1 och grundläggande svenska

Det här är två övningar som jag gjorde på terminens första pass.

Alla fick varsin pappersbit. På den fick de formulera en fråga om kursen, Komvux, mig eller kurskamraterna. En elev erbjöd sig att läsa frågorna medan vi andra svarade och jag sammanfattade i en powerpoint som jag publicerar i Fronter sedan. Frågorna blev jättebra, olika men relevanta. Vi täckte in många saker som många funderar på.

 
 
Därefter ägnades en ganska lång stund åt praktiska frågor om framför allt hur man hittar i mitt kursrum på Fronter och hur jag jobbar med skrivprocessen där. Är någon nyfiken, skriver jag gärna ett blogginlägg om det också.
 
Den andra praktiska övningen för dagen var att alla var för sig skriftligt fick svara på frågorna.
  1. Vilken är din favoritfärg?
  2. Din drömresa, vart går den?
  3. Vad handlar ditt finaste minne om?
  4. Berätta något om dig, som du tror att de andra inte tror om dig.
  5. Vilken superhjältekraft skulle du vilja ha?
Jag bad dem skriva så hela meningar de kunde och talade om att de sedan skulle dela med sig av sin text. Det tog kanske 5 minuter för de flesta att svara på frågorna. Därefter bytte de texter två och två. Nu fick de ett par minuter på sig att öva på att återberätta för oss andra om sin kamrat. I en större grupp hade jag låtit dem sex och sex berätta för varandra, men nu tog jag det i helgrupp. En person avstod, alla andra berättade efter att de frågat den andre i sitt par om det kändes okej. Vad syftar då den här övningen till? Jo, många saker faktiskt. Vi får en bild av varandra utan att tjata om hur gammal man är och hur mycket (eller oftare lite) man gjort i sitt liv. Det blir också lite roligt. Det blir lite känslosamt. Det blir på riktigt och på låtsas. Alla säger något högt. Vi pratar om hur man konstruerar frågor och varför vissa är lätta att svara på än andra. Alla syns. Alla har producerat text. Vi övar på att byta berättarperspektiv från första person till tredje. Vi lär känna varandra. Vi konstaterar hur många saker vi faktiskt har gemensamt (religion, datorer, färgval, kärlek till familjen) och jag hoppas att alla kände att de hade en plats i gemenskapen. För det, mina vänner, tror jag benhårt på. Vi lär av varandra, med varandra.
 
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar