Nobelt pris

Ni har nog inte missat att vi idag ska fira Nobel genom att dela ut en massa fina priser. Nu på morgonen landade dessutom Obama i Oslo, för att ta emot fredspriset. Detta ska vara den norska polisens största insats i deras historia. Detta för att dela ut ett fredspris. Är det inte ironiskt?

I

Obama har ställt in alla evenemang kring prisutdelningen. Han ska inte äta ihop med norska kungen, inte träffa norska barn, inte hålla den obligatoriska presskonferensen och inte intervjuas i CNN. Han ska inte ens se på utställningen om sig själv, som finns vägg i vägg med prisutdelningen. Hm... säger jag bara... hm...

I

Kan det vara så att han är rädd för att få frågor om hur han kan skicka 30 000 fler soldater i Afghanistan ena dagen och nästa ta emot ett fredspris? Eller är det så att han helt enkelt inte känner sig värdig priset? Kan man tacka nej, som Amerikas president, att ta emot ett pris i fredens tecken? Det borde man väl? Om man inte känner sig värdig en utmärkelse, så säger man väl, vänligt men bestämt, nej.

I

Jag måste säga att retoriken, i det lilla som vi kommer att få höra honom säga, intresserar mig mycket. På min kurs närmar vi oss muntlig framställning. Frågan är om vi där kan ta lärdom av den sortens retorik som Obama kommer att föra idag. Kanske... kanske inte... Vi får väl säga grattis till fredspriset, men i samma andetag säga att vi hoppas att dina 30.000 soldater inte gör mer skada än vad som redan sker i Afghanistan Hur tror ni att han kommer att svara? Med ett tack?