Språkfunderingar

Jag blir lite tjatig om barnen ibland, och deras betydelse för språkets utveckling. Men det är så, att de som inte är så rädda för att göra fel, skapar nytt. Och vad gäller språket är det ofta barnen som får ikläda sig rollen som skapare. Och om de inte skapar, kan de åtminstone få en nördig språk-mamma att fundera vidare på sakernas tillstånd. Här följer några exempel:

På Bolibompa visades häromkvällen programmet Pingvinerna från Madagaskar, som roar både föräldrar och barn. En av karaktärerna är ytterst maktgalen och egocentrerad, men fantastiskt charmig i sin ovetskap om sin egen personlighet. När han hade betett sig illa, och skulle förlåta den andre parten för det (!) uttrycker han: "Nu ska vi inte spela skuldpingis om detta". Hm, skuldpingis. Vilket användbart ord!

Min ettåring plockade häromdagen upp en plastpåse från min väska och som tålmodig och pedagogisk moder sa jag: "Kom, så går vi och kastar den i soporna." Varpå ettåringen kastar plastpåsen så långt han kan rätt ut. Precis som när han kastar boll. Kasta som kasta. Eller hur?

Sexåringen yttrade för inte så länge sedan: "Varför ska jag hoppa i badet? Jag har aldrig sett dig hoppa i badkaret?" Nej, och tur är väl det.

Två av mina barn har oberoende av varandra använt ordet "kroscha", som självfallet betyder krocka och krascha på en och samma gång. Språkets användare strävar ständigt efter förenklingar, och så även de små förebilderna vad gäller språkutveckling.